Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Bort med ståndsindelningen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med anhållan om att regeringen måtte taga frågan om
nationalrepresentationens omdaning om hand.
I anledning därav lät regeringen utarbeta ett förslag, som
förelades 1847—1848 års riksdag. Emellertid blev
händelsernas lugna gång plötsligt avbruten genom underrättelsen om
februarirevolutionens utbrott i Paris. Man läste i
tidningarna om hur folkmassorna efter fåfäng yrkan på en
rösträttsreform stormat Tuilerierna, uppbränt kungatronen
på Bastiljplatsen och utropat republiken, om hur konungen
flytt och allmän rösträtt införts. Den revolutionära rörelsen
spred sig till från land till land. I nästan hela den civiliserade
världen var det uppror med gatukravaller och slagsmål.
Varför skulle då inte vi ha en sådan tillställning i Stockholm
också? Det var ju modernt, och stockholmarne ha alltid
varit pigga på att följa modets skiftningar, helst Parisermodets.
Alltså uppror för all del! Men vad skulle man hitta på för
anledning? Jo visst, vi hade ju representationsfrågan att
komma med, gudskelov! Snart voro uppviglare i verksamhet
bland den lägre befolkningen i Stockholm. Man spridde ut
de vanvettigaste rykten, såsom att en ny tjänstehjonsstadga
var utarbetad, enligt vilken tjänstefolk skulle gå klädda i
samma gråa dräkt som tvångsarbetshjonen.
Förbittringen vände sig i första rummet mot Hartmansdorff[1],
i vilken man såg inkarnationen av allt vad reformfientlighet
hette. Han var också numera efter Hans Järtas död
de konservativas erkände hövding. Ingenting förmådde
rubba denna envisa och orädda natur en tum. Så snart det
gällde en reform, kunde man vara säker på att finna honom
främst i elden på motsidan. Man har räknat ut, att han på
1847—48 års riksdag hade ordet nära ett tusen gånger.[2]
Hartmansdorff hade nu hunnit bli Sveriges mest hatade
man. Författaren Onkel Adam[3], har i sin roman »Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
