Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som är lagom för att inte såra. Även i umgängeslivet var
han en briljant kåsör, och hans publicistik är, såsom Sylwan
så träffande säger, »blott en fortsättning av samtalet vid
kaffet och cigarren».
Ett av Orvar Odds yppersta kåserier är det, som bär
namnet »En gastronomisk trio» och handlar om tre
berömda gastronomer inom huvudstadens tidningsmannavärld:
Askelöf, Crusenstolpe och Argus-Johanson, av vilka
Askelöfs namn dock givet var det största, ity att han var en av dem
som i Sverige verkat för att höja gastronomin till rang av skön
konst, ja till en sannskyldig vetenskap. Hans gastronomiska
känslo- och tankeliv stannade icke vid de enskilda
läckerheterna, såsom Crusenstolpes, utan höjde sig till att
omfatta det filosofiska sammanhanget mellan rätterna, till
matsedeln såsom ett helt system. »För honom ägde först
då varje rätt sitt högsta möjliga reella värde, då den stod i
en naturlig ordning mellan de föregående och efterföljande.
Såg han vid en diner kedjan av serveringen rubbas i sitt
inre, hemliga, blott för den djupare gastronomiska tanken
fattliga sammanhang genom en bristande länk eller också
onödigt förlängas genom en överflödig, såg han en pudding
serveras, där en filet varit på sitt rätta ställe, en
tryffelpastej, där stuvade champignoner varit självskrivna, en
lätt vinsort, där en varmare var av omständigheterna
betingad, så blev han melankolisk: han bet sig i läpparna, lade
gaffeln ifrån sig, vände glaset med förargelse upp och ned
och mumlade något mellan tänderna. Hans hela middag
var då fördärvad.»
Crusenstolpe ägde icke denna djupa blick för det stora
sammanhanget mellan rätterna. Han »åsidosatte helhetens
stora, evärdliga lag för ideliga detaljer av måhända utsökt,
men fragmentariskt värde». Han var »visserligen en
utomordentlig gastronomisk förmåga men saknade onekligen
något av detta, som lyfter gourmandisen till en skön och
himmelsk konst. Crusenstolpe var», säger Orvar Odd, »ett
gastronomiskt geni —, må vara! Men han var icke en
mästare att bilda en skola, såsom Askelöf var.»
Hur träffsäker är ej Orvar Odd, när han satiriserar de
»litterära» och »konstnärligt intresserade» Stockholmsklickar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
