Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilkas livsluft består i att »vara med» och kunna skryta med
sina förnäma bekantskaper! — Se dessa »gigantiska
Beethovenianer, dessa gränslösa förståsigpåare», när de tränga sig
på Ole Bull, så snart den store violinisten beträder
Stockholms mark, se hur de »genast ta honom under armen, föra
honom ännu samma afton till Djurgården, överhölja
honom där med förtjusningsharanger och punsch, proklamera
honom på stående fot för seklets största man, följa
honom åter hem med stor triumf, sång och hurrarop, och
morgonen därpå äro de på var sitt håll ute att basunera:
’Ole Bull är kommen till staden! Ole Bull ... Ole Bull ...
Ole Bull! ... Vi ha druckit med honom i går afton, vi ha
givit honom några goda råd för hans blivande konsert, vi
ska’ spela kvartetter med honom — ’vår lilla vän’ har redan
bjudit honom till supé ...Det är en superb karl, den Ole
Bull, den Ole! Punsch dricker han skralt, men han talar
bra för sig, har en lång lugg av ljust slätt hår, en reslig
gestalt, breda axlar, som en nordisk gud, en ypperlig
fingerläggning ... Har ni inte sett honom? Inte? Vi voro
tillsammans med honom hela gårdagsaftonen; ... vi ha levat
friskt om med honom, vi ha givit honom åtskilliga goda råd.’
O. s. v.»
Men när den store mannen ledsnar på kometsvansen och
vägrar i vändningen, så kasta de honom genast över bord;
då är han ingen riktig konstnär längre utan bara en »ytlig
taskspelare och charlatan».
En av Orvar Odds bäst tecknade Stockholmstyper är
»Kunglig sektern», avbildad från den stund, då han
»går in i verken» och lägger sig till med alla byråkratins
vederbörliga yttre attributer, ett par eleganta glasögon icke
att förglömma — dock med stålbågar ännu i början, förty
de förgyllda silverbågarna tillhöra först protokollssekreteraregraden.
Men även dit når vår kunglig sekter, om han
bara förstår konsten att vinna förmäns ynnest och anlägga
riktigt samhällsbevarande åsikter. I sådant fall avancerar
han ofelbart på den byråkratiska rangskalan och slutar
säkert som president eller minister. Han gifter sig med en rik
arvtagerska, en dam av fulländad »air», och öppnar en
lysande våning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
