Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm omöjligen kan ha någon kollation av litet mera
reputerlighet, utan att leja för tillfället en och annan herr
vaktmästare för att bjuda omkring och slå i glasen. Denna
person är vid en större middag lika oumbärlig som
småpastejerna till förrätt och likören på kaffet. Vår goda man låter
därför ganska väl betala sig. Om han är något för vaktmästare,
tar han icke gärna mindre än sin femma, och såsom
sportel tillhöra honom då dessutom alla överblivna småskvättar
i vinbuteljerna. Jag behöver icke anmärka, att han vid
sådana tillfällen passar på att taga till livs för sju utav allt
vad både stadigt och kräsligt förefinnes, så att han sedan
icke behöver äta på en hel vecka. Vad som möjligen kan
stryka bredvid ner i bakfickorna, är däremot en sak, som
icke hör hit.
Seende sina inkomster ökas och sin kredit, i egenskap av
småkommissionär och taffeltäckare, tryggad, fattar han sitt
beslut att gifta sig med en hygglig sidenvävardotter uppe
från Hornskroken eller, ännu bättre, med en husjungfru hos
ett rikt grosshandelsherrskap, vilken äger ett kapital av
hundrafemtio riksdaler, insatta i sparbanken, förutom i kontant
ägo en vacker guldring, ett par örhängen med vaxpärlor,
tvenne silverskedar och en myrtenkruka ...
Herr vaktmästaren lever sedan ett lugnt och lyckligt
liv från år till år, köper vid tillfälle av en sjökapten några
guldfiskar, som han släpper i en stor glasburk för att ha till
sitt nöje i fönstret, samt skickar sin son till Uppsala för att
taga kameralexamen och med tiden bliva en storman. Äntligen,
efter tjugufem eller trettio års tjänstgöring, har han
hunnit så långt, att han är nummer ett av verkets
’vakt-betjänte’. Han är vorden veteran.
Han vilar nu på sina lagrar. Han går väl ännu och
stövlar, efter gammal slentrian, omkring i ’kollejet’[1], men
egentligen lägger han icke själv hand vid något utan tager endast
en allmän översikt av det hela. Han håller sig numera nästan
jämngod med herr aktuarien eller till och med kamreraren
och nämner alltid bland de andra vaktmästarne verkets
tjänstemän, ända upp till själva råden, ’en camerade’[2] blott
och bart vid deras namn, såsom till exempel: ’Bergenstråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
