Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma lediga samtalston möter man i Wennerbergs
»Romerska minnen», en samling upplevelser från den
35-årige mannens Italiafärd år 1852. Det är en nonchalans i
tonen, som ej så sällan slår över, men som också ger dessa
berättelser omedelbarhetens hela charme. Hör om hans första
intryck av tullen, »la dogana» i Rom:
»Samma månskenskväll, som till Rom jag fram kom,
uppehölls jag först av polis en lång stund
i en portvalvsgång och försändes därpå
bort till doganan.
I en stor sal, full utav tullbetjänter,
resenärer, gods och banditkusiner,
sågs en gråhårsman utav rang bevaka
visitationen.
Vid min kappsäck stödd och i tålig väntan
stod jag. Se då kom, som en slump så fogat,
mannen dit, höll fram i sin hand en kritbit,
viskande artigt:
’Se vuol’, Signor, un teston’ è basta.’[1] —
Häpen gav jag den; och med kritan skrev han
på mitt kappsäckslock ’visitato’,[2] gick se’n
vidare värdigt.»
»Hon är, så säger hon, en stackars änka,
som på sin salig man har sällan tid att tänka
men gråter, då det stundom sker,
och med en blick mot himlen ser,
som sedan efter regeln
far av till spegeln.
Av hennes piga, en sabinska, nämnd Giovanna,
en ärlig själ, som jämt hon höres banna,
jag vet, att hennes ömt begråtne make
i själva verket var en krake:
’Han tjänte som kapten vid påvens livdrabanter,
men tog sig för att spela lanter,
blev pank men skaffade kontanter
en tid bortåt av anförvanter,
till dess en vacker dag det så begav sig,
att han totalt kom av sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
