Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n blev av aquavit han svag i benen.
Och frun är ganska glad att hava mist kaptenen.’ —
Dock — vare långt från mig att vilja såra!
Det vissa är, att jag är nöjd med min signora.»
»När jag går till Monte Pincio
vägen över Spanska trappan,
komma ständigt mig till mötes
tvenne gossar för att tigga;
tolv år tycks den äldre vara,
nio knappt hans yngre broder,
och på långt håll re’n jag ser dem,
men på ännu längre de mig.
Yra såsom virvelvindar,
dansande som unge fålar
rusa de åstad emot mig;
och det tjocka, mörka håret,
skyddat av en solbränd filthatt,
gungar likt en man på nacken;
och en grov och trasig jacka,
vårdslöst kastad över skuldran,
lämnar bart det bruna bröstet;
och ett skynke runt om midjan,
ringa rest av forna byxor,
tjänar nu som skönhetsgördel.
Sådane de springa mot mig,
och så gnistra svarta ögon,
och så glänsa vita tänder,
då från deras läppar klingar
ej som bön, nej, som befallning:
’Dammi qualche cosa! Dammi
qualche cosa, Signor’ mio!’[1]
Men, när detta icke lyckas,
när ej hjälper att befalla,
sänkes tonen, och med låtsat
allvar i den skälmska blicken
tränga de sig närmre till mig,
mjuka, smidiga som kattor,
räcka fram den slitna hatten,
jämrande med lutat huvud:
’Ah, per mor’ di Gesù Cristo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
