Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han bara ville se, hur Gluntarnes fader såg ut, så bad honom
skalden och sångaren sitta ned och titta på, när han
rakade sig. Han var en tjuvpojke, Gunnar Wennerberg, en
som förstod att ge sin publik just vad den skulle ha.
Inför sådana åhörare, som bådo honom sjunga utan att just
förstå sig på annat än det bravurmässiga, kunde han med
ett för dem omärkligt invärtes skratt ta sig för att, såsom
han anförtror sin vän Beronius, »djävla sig med ’Zigeunerlied’»
eller andra bravurnummer för att imponera på sina
åhörare på det sätt, de förtjänade. I en krets av förstående
själar däremot, vilken upplevelse var det ej att höra
Gunnar Wennerberg sjunga!
Hans sångarbroder i O. D., professor Carl Rupert Nyblom,
skildrar i hänförda ordalag, hur Wennerberg grep alla
med folkvisan »Per Svinaherde». »Så har aldrig någon
uppträtt i den sången», bedyrar han, »med en enkel men talande
handling, som livslevande visade, huru kungasonen växte
upp ur svinaherdens låga skapelse. Efter det föredömet har
den, som nu berättar detta, sjungit samma visa mångfaldiga
gånger och i olika kretsar — men att uppnå den gamle
sångarens obeskrivliga majestät i slutstrofens: ’Jag är den störste
konung, som på jorden månde gå’, var alltid ogörligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
