Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oskar I
- Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjärnskott». Men nu hade hon givit den dyrkade sitt svar.
Måtte nu bara hennes moder ej säga »ett isigt nej». Som en
lydig dotter skulle hon väl i sådant fall böja sitt huvud för
moderns vilja, »men» — skrev hon till henne — »jag ber då
att få dö bort från denna världen, som ingenting mer kan
giva mig».
Moderns svar vittnade om ett starkt förtroende för
Gluntarnes skald, och aldrig behövde hon ångra, att hon gav sitt
samtycke till de ungas förening.
* *
*
Två gånger blev Gluntarnes diktare statsråd och chef för
ecklesiastikdepartementet, och som reträttplats efter första
statsrådstiden fick han landshövdingeposten i Växjö. Det
var nära på, att han i stället blivit biskop i Skara, men
stiftets präster lära ha varit rädda för hans mustascher och hans
fria åsikter — åtminstone skämtade Wennerberg själv en
gång bort saken med de orden.
Han hade emellertid faktiskt många förutsättningar även
för biskopskallet, ty han var en djupt religiös personlighet.
Denna sida av hans väsen tog sig också uttryck bland annat
i hans härliga musik till Davids psalmer. Men därför
bannlyste han ändå aldrig sina Gluntar, såsom trångbröstade,
världsfientliga ryktessmeder spritt ut, utan sjöng dem även
på äldre dagar, när han var i stämning, och alltid var han
tacksam för allt vad han fått genomleva av glädje i
ungdomsåren.
Gunnar Wennerbergs maka blev hans själsfrände i varm
religiositet. Ja för henne blev religionen en sådan makt, att
hon helst ville draga sig undan från världens buller och
mångahanda omsorger. Men då var det hennes man, som med sitt
ljusa humör återförde henne till att tänka på att man
tjänar Gud, även då man fyller sina plikter på den plats, där
man är ställd här i världen. Den gamle gluntsångarens
livsglädje var välgörande för denna stilla, inåtvända natur,
om vilken hennes dotter fäller det yttrandet i sin vackra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0595.html
