Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Varangerfrågan och novembertraktaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av verkligt värde. Utrustade med en sådan diplomati
mötte vi första gången efter fyrtio års fred en ny
stor krigstid.
Typiskt för våra dåtida diplomaters intresse för
tjänsten är det faktum, att vår envoyé på den viktiga posten
i Petersburg, generalmajor Gustav af Nordin, som ändå
var en av de bästa diplomaterna, befann sig på en
rekreationsresa till Italien,[1] alltifrån september 1853 ända till
februari 1854, d. v. s. just under de månader, då den
elakartade orientaliska krisen mognade till utbrott. I ett brev
till sin vän Manderström utbrister han inför den hotande
krigsfaran i denna hjärtesuck: »Trasslar allt detta ihop sig,
så att jag ej i augusti får avresa till de mina, så blir jag
hängfärdig. Det funnes väl en annan bot, som vore att taga
avsked; men under dylika omständigheter är det nästan mindre
skamligt att hänga sig än att lämna tjänsten. Det troliga är,
att jag ej griper till någotdera medlet. Men högst
sorgligt och nedslående bliver det för mig, om jag ännu ett
år skall leva skild från hustru och barn; och för min hustru
törs jag ej ens vidröra möjligheten av att jag nödgas här
kvarbliva över vintern.» Han sökte emellertid lugna sitt
samvete med att ett krigsutbrott omöjligen kunde
inträffa förrän nästa vår. Men han hade ej hunnit längre på
sin permissionsresa än till Berlin, förrän han nödgades se
annorlunda på läget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
