- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
613

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Varangerfrågan och novembertraktaten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det ger en ingen hög tanke om den dåtida svenska diplomatins
teknik, när man ser den godtaga en sådan formulering
i stället för en mera allmänt hållen. Den svenske
utrikesministern hade visserligen velat ha orden »till Ryssland
avstå någon del av Sverige-Norges område» utbytt mot »till
någon annan makt avstå
», men västmakterna, som ju
önskade ge sig sken av att ha vunnit Sverige för sig, ville
icke vara med om en sådan avtrubbning. Och vad gjorde då
våra utmärkta diplomater? Jo, svalde och tego.

Så hade sfinxen vid Seine till sist lyckats kompromettera
Sverige, och det ganska grundligt ändå. Den österrikiske
statsmannen furst Metternich, den gamle mästaren i
diplomatins konstgrepp, gjorde en träffande karakteristik av
novembertraktaten, då han blev tillfrågad, om den var
offensiv eller defensiv, och gav det spirituella svaret: »Défensif
et offensant».[1] Traktaten kom också att påverka Rysslands
politik på ett sätt, som icke Oskar I men väl Napoleon III
hade avsett.

*



Novembertraktaten var knappt avsluten, förrän Frankrike
och England sände i väg en fredsduva till Petersburg.
Napoleon hade låtit engelska kabinettet förstå, att ifall detta
ej ville vara med och sluta fred, så skulle han göra det ensam.

Vid samma tid satt Oskar I i Stockholm och trodde, att
snart skulle Sverige vara med i den krigiska lek, som kanske
skulle återge det sitt förlorade broderland och göra
barbarmakten i öster ofarlig för västerlandets kultur.

Den 30 mars 1856 undertecknades freden i Paris.

Alldeles lurat på konfekten blev vårt land dock icke.
Och det var ändå kung Oskars förtjänst. Han gjorde i alla
fall det bästa möjliga av en otrevlig situation. Hans
diplomatiska förmåga var visserligen ej skuren efter stora mått
men hade sin styrka i att påpassligt taga hem de små
vinsterna i det politiska spelet. Tack vare den konsten vann han
åtminstone så mycket som en bestämmelse i freden, att
Ålandsöarna för framtiden ej skulle få befästas, ej heller

[1] Defensiv och utmanande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0615.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free