Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Vårt land får en ordnad folkundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läckö gamla slott en folkskola för barnen på sin brors gods.
Rudenschölds skola blev snart så populär, att
sockenstämman beslöt utvidga skolan med s. k. roteskolor för hela
församlingen. Så fick man då se den grevlige folkskolläraren
tre dagar i veckan i allt slags väder vandra från den ena
roteskolan till den andra. Och allt detta arbete utförde han
utan någon lön. Först efter flere år fick han ett litet
statsunderstöd.
Med tiden vann Rudenschöld emellertid sådant anseende
som folkuppfostrare, att den ena socknen efter den andra
tog honom till råds, när de skulle inrätta folkskolor. Har
erhöll anslag av riksdagen till resor för skolväsendets
ordnande och blev alltså ett slags riksinspektör för Sveriges
folkskolor. Rudenschöld är också den, som dragit upp
grundritningen för vårt skolväsen: indelningen i småskolor,
folkskolor och högre folkskolor. Med iver verkade han för att
göra folkskolan till bottenskola för hela vårt land. En varm
vän och hjälpare hade han i ecklesiastikministern och
hävdatecknaren F. F. Carlson, en av de yppersta märkesmännen
i det svenska undervisningsväsendets historia. Vid
folkundervisningens reformerande tog han fasta på flere av Torsten
Rudenschölds grundsatser.
Det blev således vackra skördar av vad Torsten
Rudenschöld i ädelt nit utsått. Men mycket motstånd fick han
alltjämt pröva på, och det fanns personer, som öppet hånade
den människovänlige mannen. En gång erhöll han t. ex.
ett offentligt sändebrev, ställt till »Hans Högvälborenhet
ambulerande roteskolmästaren Herr greve Rudenschöld».
Sådana lumpna stridsmetoder förbittrade tillvaron för
en så ideellt anlagd natur som Torsten Rudenschöld och
tärde på hans livskraft, som aldrig varit stark. Men
oförtrutet fortsatte han med sin livsgärning, även sedan han fått
visshet om att han led av fullt utbildad lungsot. En majdag
1859 slutade den ädle människovännen sin törnbeströdda
bana i en ålder av 61 år.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
