Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Den svenska kvinnorörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i arbete med manspersoner skulle lämna alltför fritt tillfälle
till oanständigt umgänge och således bidraga till sedernas
fördärv.»
Borgarståndets beslut blev ett instämmande i utskottets
förslag, dock med den av borgmästare Norström föreslagna
inskränkningen, att kvinnor ej skulle få i sina salubodar eller
verkstäder nyttja manfolks biträde.
Häri instämde samtliga de andra stånden.[1]
I 1846 års handelsordning tillerkändes kvinnan rätt att
driva följande slags affärsverksamhet: »nipperhandel,
kläd-mäkleri, mångleri, tobakshandel samt försäljning av
nålstolskram». På dessa fem handelsrörelser vågade man
alltså släppa lös det svagare könet!
Vid 1856—58 års riksdag väckte Lars Johan Hierta en
motion om att kvinnor måtte få bestrida undervisning
i folkskolorna. Han framhöll, att folkskollärarne voro så
svagt avlönade, att de knappt hade mer än en vanlig
dagkarl att leva av. Därför bleve lärarbefattningarna ofta en
sista tillflykt för sådana, som ej på annat sätt kunde rädda
sig undan fattigdom och nöd. Att höja lärarlönerna medgåve
emellertid ej tidens ekonomiska förhållanden. En annan
utväg vore att använda kvinnor som lärare i folkskolorna, ty
de skulle med sina långt ringare anspråk på livet reda sig
bra på lönen, och genom sin mildhet, sitt tålamod och sin
taktfullhet kunde de göra en värdefull insats i uppfostringsarbetet.
Genom en kungörelse av år 1859 erhöllo kvinnorna
också tillträde till folkskollärarebanan.
På 1859 års riksdag föreslog Karl Johan Svensén från
Kalmar län, att kvinnor skulle kunna anställas vid telegraf och
post samt som klockare och organister.
Kort förut hade prosten Söderberg framlagt det mindre
omfattande förslaget, att kvinnor skulle förklaras berättigade
att inneha organistbefattningar, som icke voro förenade med
klockaresyssla. Han talade så vackert och högstämt om
»tonernas själfulla förunderliga konst, som bäst synes passa
för det svagare könets kroppskrafter, och särskilt» — sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
