Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor
- Kvinnosaksapostlar
- Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Holland, som om hon varit infödd där. Ett belysande
faktum är, att »Grannarna» hörde till furst Bismarcks
ungdomslektyr. Men isynnerhet blev hon populär i Amerika
och England, där varenda väluppfostrad miss på sin tid nästan
kunde mamsell Bremer utantill.
Man har numera svårt att förstå, att det kunde bli en
sådan succès för hennes böcker. Ty genom sin omständlighet
och andra svagheter i så väl komposition som karaktärsteckning
bli dock även hennes bästa romaner, som helhet
betraktade, tämligen onjutbara för nutida läsare. Helt
annorlunda är det med hennes brev och hennes reseskildringar,
vilka utgöra omarbetningar av breven. Så snart hon kastar
bort det romanaktiga, komma hennes livliga observationsförmåga
och hennes framställningsförmåga till sin fulla rätt.
*
Efter år av lidande och sökande hade Fredrika Bremer
funnit något fast att hålla sig till. Hon kände en ny kraft
växa inom sig, »den kraft» — säger hon i ett brev till S. A.
Hedlund[1] år 1854 —, »som ej sällan uppkommer genom
förnekelsen av tillfredsställelsen av kvinnans naturliga böjelser
i yngre år, och som i katolska länder finner ett skönare fält
för verksamhet och liv än i våra. Den varma känslan,
bortvisad att söka gensvar och fullhet hos jordiska föremål,
vänder sig ofta till himmelska och finner i umgänget med dessa
och livet i dessa ej sällan en fullhet och en fulländning, som
det naturliga livet aldrig så hade kunnat skänka. Vill Ni se
svart på vitt på vad kvinnans kärleksliv kan vara utom
könslivet, så läs ’Confessions de S:te Thérèse’ och fråga Er, huru
många lyckliga älskande i jordiska förhållanden kunna tala
om sådana fröjder och med sådana ord! Och dessa fröjder,
de äro icke underkastade vanskligheten; de ha hopp och löfte
och förkänsla av evigt liv, de avtaga ej utan snarare stiga
med stigande år.»
Under mången hård och tröttande kamp hade hennes bättre
jag gått fram till seger, och i den segerns spår följde lyckan.
Så skriver hon år 1843 till sin vän dåvarande professorn,
sedermera biskop Fahlcrantz: »Bitterheten, den frätande,
skarpa, har varit min farligaste fiende, ty den har mer än en
[1] Redaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och en av det liberala partiets bästa krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 4 19:02:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0071.html
