Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du icke, som en ädel riddare, vill nedlägga vapnen — icke
för min, utan för det heligas fot.»
Striden dem emellan gällde gränserna för den jordiska
njutningens berättigande. Fredrika Bremer finner sig
föranlåten att betona: »Det är ingen nunnelik sinnesstämning,
icke heller pryderi (denna missväxt på sedlighetens träd,
alstrad av livets saftlöshet), som låta mig yrka, att man
icke kan dricka njutningens bägare utan under vissa villkor
och med en viss måtta utan att berusa och försoffa sin själ,
utan att neddraga sitt liv, sin ande ifrån den höjd, det
Tabor, där allena ’det är oss gott att vara’.» Hon slutar
med den vackra försäkran: »Första gången jag såg dig höll
jag av dig med en djup och innerlig känsla; — jag såg och
älskade evighetsmänniskan i dig, och jag skall bliva honom
trogen, även då han gömmer sig. O! det är mig en glädje att
känna, det jag kan och skall alltid älska dig så.»
Av ett samtidigt brev till Böttiger förstår man ännu bättre,
hur en ädel kvinna kände det i detta fall. »Jag känner»,
skriver hon, »djupt sanningen av allt det Ni säger om Tegnér.
Även i hans brev ser jag den goda och högsinta anden
genombryta den djuriska larven. Jag håller uppriktigt och
allvarligt av honom, och även därför önskar jag, att han snart
måtte — dö!»
I den älskvärde gubben Franzén fann hon »ett vackert
exemplar av en präst och biskop! Det är», skriver hon,
»en änglalik ödmjukhet och en fågels behag i den lilla något
böjda gestalten, i huvudets egna hållning, i de milda, lätta
rörelserna. Blicken, på ett eget vis riktad uppåt, är innerlig
och genomträngande — det är skaldens blick. Rösten med en
liten finsk brytning är melodisk, orden milda och tydliga —
en stor intagande enkelhet och vänlighet i hela människan.
Oaktat den milda karaktären av hans väsen ser man tydligt,
att han är allvarlig och fast; man läser detta även i ansiktets
betydningsfulla linjer och i vissa röstens böjningar.»
Ett helt olika intryck gjorde Wallin på henne. »Här»,
skriver hon, »är kraft men utan harmoni. Gång, rörelser
äro utan all värdighet; det ligger även där det ’Mjukaste
tjänare’, som så beständigt ligger på hans läppar och bildar
en underlig kontrast med huvudets kraftfulla karaktär, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
