Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor
- Kvinnosaksapostlar
- Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin synpunkt, så skall hon i samma mån verka till utvecklande
av det goda i sin krets, sin riktning och därigenom
även i det stora hela.»
*
När man hör Fredrika Bremers omdöme om samtida stormän,
undrar man gärna, vilket intryck hon i sin tur gjorde
på dem. Faktum är, att både Geijer och Tegnér satte stort
värde på henne som vän. Det kan också ha sitt intresse att
höra, vad en hos damerna så bortskämd herre som Gunnar
Wennerberg säger om sitt sammanträffande med henne.
Det var i Marstrand sommaren 1849. För en ung man, som
i så hög grad som han dyrkade det sköna, tedde sig lilla
mamsell Fredrika naturligtvis bra avlägsen från idealet av kvinna.
Han skriver om sitt intryck i ett brev till sina kära vänner
i Uppsala »de små Knösarne», den förtjusande professorskan
Alida Knös och hennes näpna och begåvade dotter,
författarinnan Thekla Knös: »Förlåt mig följande reflexion,
som dock kommer à propos: ett fruntimmer, om än aldrig
så utmärkt av snillets och hjärtats gåvor, är och förblir
avskyvärt, ett monster, en Tintomara — ja mara, om hon
kläder sig så som vår goda Fredrika. Vad gör det, om
man är ful? Det äro de flesta. Men man bör av var och en
(och isynnerhet ett fruntimmer) ha rättighet att fordra,
att hon eller han gör sig så dräglig som möjligt och ej
glömmer, att hur ful han av naturen må vara, han dock i
sin helhet är Guds beläte.» — Men Wennerbergs slutintryck
blir ändå ett helt annat: »Under samtal med henne lärde
jag mig ytterligare att högakta och beundra skaparinnan av
de vackra bilderna i ’Vardagslivet’, och då mitt öra blev
domare, utföll omdömet helt annat, än då ögat var med.»
Den levnadsglade Fritz von Dardel berättar i sina Minnen
om sitt första sammanträffande med henne, år 1833. Han
själv var då en ung gradpasserare. Hon är, skriver han, »till
det yttre liten och ful och en smula missbildad men har en
mild, behaglig röst och en angenäm konversation. Hon kan
dock framställa ganska besvärliga frågor — så ville hon helt
plötsligt hava reda på, om jag var religiös.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 25 10:55:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0078.html
