Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en blick av solens, vars röst som vårvindens i skogen,
och som jag känner mig tillhöra på ett sätt, som varken
yttersta domen eller alla jordelivets småsaker kunna röra
eller störa.» Hon dyrkade den store mannen. »Så mycken
innerlig godhet lever eller vilar i hans uppsyn, och i hans
ögon brinna ofta så vackra stjärnor», utbrister hon i ett brev
till Böklin. Men hon tyckte, att Geijers optimism ibland
gick väl långt, såsom då han påstod — »att Gud ej med
absolut obehag ser på Satan, emedan han genom Satan först
kan uppenbara fullheten av sin barmhärtighet och nåd».
Ingen kunde med varmare förståelse och sympati än
Fredrika Bremer bevittna Geijers »avfall». Hon trodde själv
på frihetens och jämlikhetens idéer och kände varmt för alla,
som arbetade på att avskaffa orättvisor och förtryck i
samhället. För henne var det en av livets bärande grundtankar,
den att »människorna äro alla lika inför Gud, alla hans barn,
alla bröder». Men hon visste också av egen erfarenhet, hur
svårt det är att tillämpa den grundsatsen. »När jag var ung»,
berättar hon i ett brev, »gick jag ofta ner i köket och
predikade om jämlikheten för kökspersonalen .., men de ville
icke tro mig. Kokerskan, född despot över kökspigan, blott
log och menade, att jag icke var rätt klok. Men i denna stund,
vid några och fyrtio år, är jag tokig på samma sätt.»
Fredrika Bremers liberalism var dock icke av det slag,
som låter själen bindas av vissa ensidiga partidogmer — det
var verkligt frisinne, med hjärtat öppet för allt gott, för
alla ärliga strävanden här i världen. I ett brev till Böklin
ger hon ett ädelt och upphöjt uttryck åt denna tanke
med följande ord: »Då man haft den lyckan att lära känna
ädla och goda människor av flera ganska olika åsikter -— och
denna lycka har varit och är min —, så kommer man till den
övertygelse, att dessa skiljaktigheter ha sin ordning och
bestämmelse i den högste ordnarens världsplan, som genom
dem vill låta sanningens hela innehåll och mångfald utveckla
sig. — I följd av olika förmögenheter och omständigheter
kunna icke människor annat än stanna i olika tankekretsar
och fatta olika stånd- och synpunkter. Men att var och en
har sin sanning, sin eviga betydelse i större eller mindre grad,
liksom sin skuggsida, sin lögn att bestrida, det tror jag fullt
och fast. Och om var människa söker ärligt fatta och uttala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
