Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Nykterhetsrörelsen och Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel. »I allt fall måste nykterheten, liksom alla andra
dygder, uppkomma ur religionsgrund, om den skall bestå.
Polisbestraffningar, plikt, stockstraff och annat sådant äro
blott palliativer.»
Vad själva brännvinstillverkningen beträffar, fann motionären
det omöjligt att genomföra något tillverkningsförbud:
»Vi äro bortskämda barn; brännvin har blivit ett behov
genom vanan.» Ett förbud skulle för övrigt icke kunna
genomföras. »Våra skogar gömma ännu märken efter brännerier
i förbuden tid.» Mera effektivt vore det att lägga en
hög skatt på den fabriksmässiga brännvinsbränningen. Om
då den husbehovsbränning, som ej skapade något överskott
till avsalu, lämnades fri från skatt, skulle de stora
brännerierna av sig själva övergå till blott husbehovsbränning eller
helt försvinna.
På 1834 års riksdag kunde man få höra dåvarande
domprosten, sedermera biskopen Heurlin uttala sin mening i
nykterhetsfrågan sålunda: »Har bonden brännvin i sitt hus,
super han mindre, än om han där saknar brännvin.»
Någon hjälp genom lagstiftningsåtgärder var tydligen ej
att vänta. Räddningen måste komma från annat håll, från
en kraft, som verkade inifrån.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
