Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Nykterhetsrörelsen och Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sommaren 1853 började Peter Wieselgrens, »Hussens»
och andras agitation bära frukt i form av petitioner och
folkrörelser, vilka till stor del få tillskrivas även dålig skörd och
dyrtid. I trakten av Sölvesborg satte man eld på ett
brännvinsbränneri, medan i Karlshamn däremot hundratals
arbetare samlade sig och släckte elden — under
brännvinspannorna i samtliga brännerier samt varnade ägarna
för att koka någon »helvetessoppa» vidare. Till en
kyrkoherde i Skåne yttrade i samma månad en fattig sextioårig
torpare: »Det gick väl an, så länge vi hade vår fria vilja att
köpa brännvin, om vi ville, och låta bli i motsatt fall; men nu
giva brännvinsbrännarne oss vår arbetslön i brännvin. Vi
äro icke nog starka att kunna motstå frestelsen, ty vi äro
nära nog försupna, men hustru och barn svälta. Vi äro nu
två eller tre stycken gamla, kanske redan av finkeln
fördärvade torpare, som beslutat begiva oss direkt till
Stockholm och där inför själva kungen framställa vår bittra nöd
och bedja om hjälp.» Rörande ord av en själ i nöd, ord som
ej skulle behöva förklinga ohörda!
På hösten inströmmade till konungen och riksdagen ett
tusental petitioner från olika landsändar, alltifrån nordligaste
Lappland till Skånes sydligaste udde — dock ej från
Värmland —, från Strömstads fiskare till Öregrundgrepens lotsar.
Överallt hade svenska män och kvinnor av alla samhällsklasser
förenat sig i ett enstämmigt, hjärtskärande rop på
hjälp mot brännvinsmissbruket. Alla bådo de om en bättre
lagstiftning angående varans tillverkning och försäljning.
Ett sextiotal petitioner yrkade t. o. m. på förbud mot all
tillverkning och försäljning av brännvin. Från tre håll
framkommo förslag, att varje kommun skulle ha rätt att besluta
lokalförbud.
Trehundraåtta arbetare i Hälsingborg hade själva
uppsatt sin böneskrift, vilken, lika enkel som vältalig, lydde
ordagrant så: »Stormäktigste, allernådigste konung! Tillåt
308 arbetare i Hälsingborg att inför sin konung instämma i
det allmänna böneropet ’Hjälp oss från brännvinets
tyranni!’»
Från Stora Skedvi i Dalarne inkom en petition,
huvudsakligen undertecknad av kvinnor, vilkas namn uppdelades
i avdelningar med sådana vältaliga rubriker som »Änkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
