Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till slut, men de hava då blott om andra personen i
pluralis sagt, vad som icke brukas. I själva verket heter det
nämligen där: herr expeditionssekreteraren är, eller fru
överstelöjtnantskan är etc. etc. etc.
För att kunna tala svenska möter således icke blott den
ofantliga svårigheten att lära sig alla titlar, som nyttjas
inom Sveriges rike, vilka äro till antalet lika många som till
uttalet långa och fula, utan man måste även — vad som är
ojämförligt svårare — lära sig, på vilka människor dessa olika
titlar användas. Man kan därför sanningsenligt påstå, att
ingen kan tala svenska riktigt, som icke känner varenda
människa i hela Sverige; och som ingen gör det, så finnes det
också ingen människa, som riktigt kan tala svenska. . . .
Men det är icke nog, att vi hava kinkigt att reda oss, då vi
skola tala med en person, vars titel vi icke veta; det är ändå
mycket värre, om vi känna honom. Föreställom oss till
exempel — för att begagna samma titlar som nyss — en
expeditionssekreterare och en överstelöjtnantska, nota bene en ung
änka, som känna varandra så väl, att till och med en
romantisk kärlek dem emellan uppstått. Huru skall väl då den
stackarn kunna giva sina känslor luft? Om svenskan vore
ett språk såsom andra språk, så kunde han säga rent ut:
’Ack, om Ni visste, hur jag älskar Er!’ — men nu måste han
i stället säga: ’Ack, om Fru överstelöjtnantskan visste, hur
jag älskar Fru överstelöjtnantskan!’ — och på den voltigen
löper Cupido fara att bryta av sig halsen. Hennes svar blir
lika uppbyggligt, till exempel: ’Jag skulle förgäves söka
dölja för Herr expeditionssekreteraren, att Herr
expeditionssekreteraren vunnit mitt hjärta från första ögonblicket jag
såg Herr expeditionssekreteraren.’»
Löjligt är detta titelraseri men löjligast, då fruarna upptaga
sina mäns titlar. »Och det allra roligaste är, att dessa titlar
behålla de ännu, sedan deras män länge sedan äro både döda
och begravna. Underligt är, att icke dessa änkor till och med
beräkna tur efter sina mäns död; ty nog är det obilligt, att om
en ung fru förlorar sin man, som till exempel icke hunnit
över löjtnantsgraden, så får hon i all sin tid heta löjtnantska,
då däremot fruarna till hennes mans yngre kamrater avancera
till generalskor. Åtminstone borde man kalla henne för ’salig
löjtnantska’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
