Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner, som ökade villervallan. De båda andra familjerna
bemödade sig att släcka, och detta lyckades dem även. Men
under räddningsarbetet blev en del av inredningen skadad,
och åtskilligt inom huset kom för någon tid i oordning. Nu
frågar jag: Vem drabbar ansvaret härför: den som släckte
elden eller honom, som tände densamma?»
Härpå svarade Louis De Geer: »Mina herrar! Denna
liknelse haltar. De fyra familjernas trevnad var icke så
fullständig: två av dem hade länge velat flytta ur huset, och de
andra två hade även talat om flyttning, blott de kunde få i
stället en vacker övre våning med många rum. Folket
utanför huset tyckte, att det började luta till fall, och det tyckte
även ’vice värden’, varför han fick tillstånd att göra upp plan
till en ny byggnad. Det är uti en sådan, som de fyra familjerna
nu äro bjudna att inflytta; men om de icke vilja det utan
stanna kvar i det gamla huset, till dess det ramlar eller blir
eldfarligt, så kommer visserligen ansvaret därför att stanna
på dem själva. Ännu brinner likväl icke huset, och vice
värden skall icke antända det.»
De Geer inlade ytterligare en kraftig gensaga mot att
Hamilton stämplat honom — »vice värden» — som
mordbrännare. Detta föranledde naturligtvis den förre talaren
att slå sig för sitt bröst och högtidligen bedyra, att han
visst icke menat mordbrand utan endast vådeld; och —
tilllade han — »om de flesta eldsvådor kan man säga, att någon
är därtill vållande, utan att han därföre nödvändigt måste
hava varit det frivilligt eller med avsikt att åstadkomma skada».
Ett märkligt anförande mot De Geers förslag hade
kaptenen, friherre Erik Leijonhufvud: »Syftningen av
ifrågavarande grundlagsförslag är tydligen att lägga väldet
i medelklassens händer. Detta syftemål skall ovillkorligen
ernås förmedelst de radikala medel, förslaget tillgripit,
nämligen konungamaktens försvagande, kyrkans utvisande, adelns
degradering och den egentliga arbetsklassens uteslutande.
Om man kan antaga, att övriga klasser skola fördraga att
sålunda uppgå uti en i alla avseenden, med undantag av
förmögenhetsvillkor, nivellerad[1] medelklass — kan man väl
också antaga, att den uteslutna arbetsklassen på längden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
