Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugn för att överlägga om samhällets viktigaste fråga?
Det är sant, att stämningen är livad, såsom det måste vara
i konstitutionella stater, där folket följer de allmänna
angelägenheterna med uppmärksamhet. Men jag har ett alltför
högt begrepp om detta folk för att ens kunna misstänka, att
det skulle vara nog otåligt att icke vilja avbida frågans
lösning på laglig väg. Det vore då icke moget för friheten.
Bort med en sådan förnärmande misstanke! — Årtionden
äro minuter i nationernas liv. Oroom oss således ännu icke!
Människan är alltid benägen att överskatta vikten av de
händelser, vari hon själv lever. Denna oro, som vår
inbillning nu förstorar, är något år härefter en liten obetydlig
prick i bakgrunden på händelsernas stora tavla.»
Kammarherre Nils Tersmeden slutade sitt tal sålunda:
»Redan länge höra vi från pressen, i adresser och från
förslagets alla förfäktare utropas, att Sveriges ridderskap och
adel söker att förskansa sig bakom gamla skyddsmurar, att
de vilja bevara gamla privilegier och företrädesrättigheter.
Jag tror — och ber därvid en talare mitt emot[1] om ursäkt —,
att här gäller för svenska adeln att värna konungamakt och
fosterland. De svenska herrar av konungens råd, som
framlagt detta förslag och en gång framkallat dess faror, hava
åtagit sig ett stort, ja omätligt ansvar inför samtid och
eftervärld, och jag vågar påstå, att envar, som lägger sin röst för
detsamma, delar detta ansvar. Den 70-årige mannen ser
snart sin grav öppnad, och jag stiger där ned med ett namn
och ett minne, fredat från detta ansvar. Den Högstes hand
vile över vårt arma fädernesland! Jag röstar mot förslaget.»
F. d. statsrådet greve Henning Hamilton använde
bland en mängd vältaliga bilder även följande: »I ett hus
bodde fyra familjer i var sin lägenhet; de levde i fred och
endräkt, och alla kommo de väl överens. De två familjerna
växte till, blevo trångbodde och begärde större utrymme. De
båda andra sade icke nej härtill utan ansågo sig endast
berättigade att överenskomma om villkoren. Men huset hade
en vice värd, och medan underhandlingarne pågingo, satte
han eld på huset. De två förstnämnde familjerne, som hade
sin lösegendom högt försäkrad, frågade icke mycket därefter,
och under branden tillskyndade en mängd folk av deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
