Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I högvördiga ståndets beslut att »icke hindra adeln från
att avstå från sin självskrivna representationsrätt» såg
domprosten Sondén i Skara »ledningen av en annan, högre
hand, som funnit för gott, att vi av ingenting skola äga att
berömma oss annat än av vår svaghet».
Så åtskildes då ståndet för den dagen, strax innan
slutomröstningen börjat på riddarhuset, för att samlas till
avgörande följande dag. Stämningsfullt var kontraktsprosten,
sedermera biskop Rundgrens tal kort före det slutliga
avgörandet: »Man upplever näppeligen i sitt liv två sådana
ögonblick som det, då ståndet, efter gårdagens slutade
överläggningar, möttes av det betydelsefulla budskapet:
’Voteringen är börjad hos ridderskapet och adeln.’ Vad mig
beträffar, måste jag bekänna, att jag från den stunden tager
med mig det mäktigaste intryck, jag hitintills erfarit. Där
vilade i den stunden ett förflutet med alla dess stora minnen
och ett kommande med alla dess stora och dock så dunkla
förhoppningar, vårt lands och vårt folks forntid och framtid.
Det var, som då tvenne arméer efter utlupen vapenvila och
fruktlösa parlamenteringar ånyo mötas till strid och den
tysta kanonen begynner att tala med sitt välbekanta
tungomål om seger eller nederlag.»
Slutet på dagens överläggning blev, att prästerskapet utan
omröstning instämde i de andra ståndens beslut.
Det berättas, att regeringsförslagets motståndare först
ämnat driva det till votering. Men då skall ordföranden,
ärkebiskop Reuterdahl, ha förklarat, att en sådan åtgärd
vore en meningslös demonstration. Därför ämnade han, ifall
votering begärdes, överlämna klubban åt vice talmannen och
hos Kungl. Maj:t begära att bli befriad från talmanskapet.
Det säges, att Reuterdahl, som själv var emot
representationsreformen, härvidlag handlat i samförstånd med Karl XV;
och det är icke otroligt, ty konungen och ärkebiskopen voro
personliga vänner. Hur nu därmed inå ha förhållit sig, så
skall Reuterdahls bestämda uppträdande ha verkat därhän,
att hans ståndsbröder överenskommo att icke yrka på
votering utan vid propositionen låta jaropen ljuda över
nejropen, så att ärkebiskopen skulle kunna förklara bifallet vara
övervägande. Man avstod från votering »icke av fruktan för
nederlag utan av fruktan för seger», en seger som det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
