Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste skaffa vikarier för sig hemma. Så meddelade en
kontraktsprost på 1834 års riksdag, att riksdagspengarna för
en kyrkoherde i medeltal uppgingo till en hel tredjedel av
hans kronoskatt.
Stämningen för De Geers förslag hade för övrigt blivit mera
välvillig även bland prästerna i och med det att han erbjudit
dem ett slags vederlag för den politiska maktställning, de
skulle förlora, i en speciell representation för kyrkan, ett
kyrkomöte med grundlagskyddat veto gentemot konung och
riksdag i frågor rörande kyrkolagen och prästerskapets
privilegier.
Det är emellertid oriktigt att förmena, att kyrkomötet skulle
vara en uppfinning av den De Geerska ministären i politiskt
bytessyfte. Själva institutionen är i stället frukten av gamla
önskemål från prästerskapets sida, av ett länge känt behov
att få till stånd en institution, som kunde bli målsman för
de rent kyrkliga angelägenheterna. Prästernas representanter
på riksdagarna måste nämligen i så övervägande grad ägna
sig åt statsarbetet och politiken, att de rent religiösa
intressena där fingo stå tillbaka. Kyrkomötet hade därför med
all säkerhet kommit till förr eller senare, oberoende av
representationsfrågan. Vad som gav institutionen dess politiska
betydelse i De Geers hand var den vetorätt, han erbjöd
åt den nya kyrkorepresentationen.
På ett ypperligt sätt fördes regeringsförslagets talan i
prästeståndet av statsrådet F. F. Carlson. Samma dag, som
adeln fattade sitt beslut, riktade han dessa bevekande ord till
högvördiga ståndet: »Prästerskapet behöver icke politisk
makt för att trygga kyrkans inflytande. Kyrkans stöd är
starkare än så.» Och frågade man, varför en representationsförändring
skulle behöva ske just nu, så svarade han: »Det
finnes i politiska förhållanden något, som kallas det rätta
ögonblicket. Efter min övertygelse är detta ögonblick nu
inne. Om det icke begagnas, återkommer det aldrig.»
Det psykologiska ögonblicket fick gå obegagnat förbi, och
i stället bestämde sig högvördiga ståndet för ett mera
diplomatiskt sätt att gå till väga. Man insåg allmänt, att ett nej
från ståndets sida ingenting skulle förmå, ifall adeln röstade
ja. Därför fann man det vara klokast att avvakta beslutet
på riddarhuset, innan man själv avgav sin röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
