Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - En äkta stockholmare från reformbanketternas och representationsförändringens dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fröken», den högförnäma unga damen, som blir kär i en
sadelmakargesäll, lagar så, att han blir officer, och sedan gifter
sig med honom; det är »Vackra Josephine» på Franska
värdshuset, som blir gift med en rik brukspatron i Värmland och
blir en prydnad för sitt stånd; och det är den förre guvernören
på S:t Barthélemy, som regelbundet lever upp sin pension
under första veckan av kvartalet och sedan får dra sig fram
på vatten och bröd.
Vackert och gripande börjar berättelsesamlingen »En
skådespelares äventyr» med att förtälja om den blivande
skådespelarens fattiga mor, som i vinterkölden pantsätter det enda
varma plagg, hon har, sin rödrutiga schal, för att gossen skall
kunna få de skolböcker, han behöver. Följden blir, att
hon får en svår bröstsjukdom, som för alltid bryter hennes
krafter.
I fortsättningen av hans barndomsminnen få vi se elaka
magistrar och bråkiga skolpojkar passera revy vid sidan av
en så förtjusande företeelse som Emilie Högqvist, vars
mamma och bröder dock äro mindre förtjusande. Sköna
grevinnor och nedriga rouéer, bovar och procentare fullborda
det rikhaltiga bildergalleriet.
En dag förlorar berättaren sin goda mor och får ta plats
som bodbetjänt. Det första, handelsmannen lär honom, är
att »genom en omärklig rörelse av pekfingret supplera de
fyra lod, som förordningen om mått, mål och vikt bestämde.
Det gick trögt för mig», säger han, »och jag fick många
skrupenser för mitt dåliga handlag. ’Dock alla barn i början’, yttrade
likväl min patron tröstande; ’men när du vägt varan, skall
du alltid säga: Väl vägt och fem marker över,’ för det roar
kunderna, och målron bör man hålla vid makt. Och antingen
du säljer mycket eller litet, skall du alltid säga: ’Tackar
ödmjukast, lilla vackra madam’, ifall det är en jungfru, och
’Tackar ödmjukast,lilla vackra jungfru’, ifall det är en madam
—, hon må nu vara vindögd på ena ögat och skevögd på det
andra. Klagar någon över att smöret är för härsket, så säger
du så här: ’Det är inte möjligt, ty stadsmajoren och riddaren
Brandelius, som har det stora huset vid Holländaregatan,
handlade i går en hel tunna av samma smör och rekvirerade
i dag på morgonen dito en tunna.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
