Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Den nya riksdagen och lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idéernas utan de krassa realiteternas, och svensk politik
blev i verkligheten ingenting annat än en köpslagan med
bönderna om det pris, för vilket rikets livsintressen skulle
tillgodoses.
Lantmannapartiets främste ledare var länge hemmansägaren
Karl Ifvarsson från södra Halland, en man värdig
en plats vid sidan av Olof Håkansson och Anders Danielsson.
Han hade aldrig fått någon annan undervisning än den, hans
mor gav honom vid spinnrocken, samt några anvisningar
i skrivning och räkning av ynglingar, som fått inhämta mera
kunskaper än han. Allt annat fick han lära sig på egen hand.
Men inte blev det mycken tid över till det, ty redan som
liten blev han hållen till strängt arbete med jorden, och
när han sedan fick sig egen gård, måste han sträva rastlöst
för att hålla den i gott stånd.
Karl Ifvarsson var i början tämligen konservativ men
gick undan för undan allt mer åt vänster. Hans parti blev
också mer och mer liberalt, dock utan att släppa böndernas
ekonomiska intressen ur sikte.
Då man såg den lille obetydlige allmogemannen med det
alldagligaste utseende i världen, kunde man icke ana, att
man hade för sig en man, som var mäktigare än månget
statsråd, den man vars ord oftast fällde utslaget vid
avgöranden i andra kammaren. År 1880 skall han ha blivit erbjuden
en plats i den ministär, som bildades av Arvid Posse, en
annan av lantmannapartiets främste män, men Karl
Ifvarsson lär ha svarat: »Lantmannapartiet följer greve Posse till
dörren.» Att träda in i konseljrummet och där ägna sig åt
de många löpande regeringsärendena hade den lille
allmogemannen ingen lust till.
Karl Ifvarssons stora inflytande berodde icke på någon
lysande vältalighet. Han var mycket lågmäld och hans
uppträdande ytterst stilla och försynt, men hans anföranden hade
sin styrka i saklighet och övertygande beviskraft. De
åhördes med andlös tystnad av både vänner och motståndare.
Karl Ifvarsson hade också den för en politiker värdefulla
gåvan att kunna tiga på rätt ställe. Så berättas det, att
då Oscar II en gång försökte pumpa honom på hur han
röstat i en viss fråga, fick högstdensamme det beskedet:
»Ers Maj:t, jag röstade med sluten sedel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
