Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Den nya riksdagen och lantmannapartiet - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Ifvarsson hörde icke till det slags partiledare, som
oemotståndligt rycka sina skaror med sig. Han var icke
någon hövdingenatur, huvudet högre än allt folket.
Hemligheten med hans ledarställning låg i stället däri, att han
var en utmärkt medelmåtta, att han så att säga i sig
förkroppsligade lantmannapartiets grundsatser, och att han
bättre än någon annan förmådde ge uttryck åt och föra till
torgs de idéer, som besjälade hans partikamrater. Där han
stod, där fann man även så gott som alltid partiets
kärntrupp. Och då visste de andra, vad de hade att rätta sig efter.
Den ledande kraften inom lantmannapartiet var snarare
kollektiv än personlig.
Litteratur:
Minnen av och om Emil Key, utgivna av Ellen
Key; 3 delar.
Marcellus [W. Bergstrand], Politiska silhuetter.
Gustav A. Aldén, Sveriges inre politik sedan 1866.
Kart. kr. 1:—; inb. kr. 1:50.
Emil Svensén, Karl Ifvarsson och Landtmannapartiet
(Studentföreningen Verdandis småskrifter n:r 24).
Emil Svensén, Landtmannapartiet (1867—1885)
(i »Det nya Sverige för år 1911»).
Marcellus, Det nya statsskickets politiska historia I;
häft. kr. 4:—.
E. H. Thörnberg, Samhällsklasser och politiska
partier i Sverige; häft. kr. 4:25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
