Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Unionen, som var ett tvångsäktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara en av kårens fasta högtidsdagar. Förgäves arbetade
kårens lugnare medlemmar sedan på att få beslutet upphävt
— de kamplystna höllo på att »de friaste av Norges fria
söner» borde gå i spetsen för att återupptaga 17 maj-firandet.
Förgäves sökte också universitetslärare och andra
inflytelserika män i samhället — bekymrade föräldrar icke att
förglömma — omvända de halsstarriga ungdomarna. Olyckan
var, att det enligt Studentersamfundets stadgar behövdes hela
tre fjärdedelars majoritet för att upphäva ett redan fattat
beslut.
Snart togo ryktena om vad som var i görningen till den 17
maj stora dimensioner och gjorde myndigheterna nervösa,
vilket naturligtvis icke var bra för händelsernas utveckling.
Så kom den 17 maj 1829. Det var solsken och vackert väder,
och stora skaror av människor voro ute för att njuta av den
friska vårluften. Studentersamfundets fest försiggick
emellertid lugnt och värdigt för stängda dörrar. Men på torget i
Kristiania blev det folkskockning fram på aftonen.
Polismästaren och hans adjutant sökte övertala folkmassan
att skingra sig, men den svarade med hånfullt skrän
och visslingar, varhelst de visade sig. När klockan blev 10,
förklarade polismästaren högt och ljudligt för de på torget
samlade, att nu måste de gå hem, annars skulle han bli
tvungen att bruka stränga medel. Då ingen verkan förspordes
av hotelsen, fick med von Plåtens medgivande militär rycka
ut. Snart var torget rensat och lugnet återställt på gatorna.
Flere hade blivit kullridna och somliga fått några skråmor,
men ingen hade blivit allvarligt sårad, fast kavalleristerna
farit rätt vårdslöst fram.
Så förlöpte det s. k. Torveslaget den 17 maj 1829. »Det är
inget tvivel om», säger Yngvar Nielsen, »att man här hade
kunnat undgå varje användning av militär.» Folkmassan
hade, innan militären ryckte ut, icke begått något, som kan
kallas excesser, och det låg ingenting hotande för den
allmänna säkerheten i att låta människor vara samlade i den
vackra vårnatten så länge de kunde ha lust. Men nu hade
myndigheterna genom sitt okloka beteende givit oppositionspressen
vatten på sin kvarn. »De sabelhugg och kolvstötar,
som i den ljusa majnatten utdelades av soldaterna på
Kristiania torg, kändes av varje norrman som en förnärmelse mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
