Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Unionen, som var ett tvångsäktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den norska nationalismens främste banerförare på
litteraturens fält i senare tid äro Ibsen, Björnson och Lie.
Ibsen, den ensamme »store tigaren» lärde sig i livets hårda
skola, att »den stærkeste månd i verden, det er han, som står
mest alene». Ty den mannen kan vara sig själv mer helt än
den, som har en mängd vänner att taga hänsyn till. Att
vara sig själv helt och fullt — den plikten predikade
Ibsen särskilt i skådespelet »Brand». Hans »Peer Gynt»
är dramat om den viljesvage, som icke vågar se sitt öde i
ansiktet och som, när hans stund kommer, befinnes ha förspillt
sitt liv. Vad Ibsen vill utveckla är viljestarka, självständiga
personer, som arbeta för ett högt mål och våga göra det rätta,
vad människor än säga. Han vill driva ut osanningens och
hyckleriets anda ur samhället. Mot den ljungar han som en
profet och predikar bättring eller straff för vekliga och
viljesvaga släkten.
Björnson hade en ljusare, mera harmonisk syn på livet än
hans skaldebroder men ägde ej dennes tankedjup. Björnson
stod i ständig beröring med sitt folk. Under det att Ibsen satt
i sin kammare och grubblade över livets svåraste frågor,
reste hans skaldebroder omkring och höll möten och talade
politik, förbannade unionen, förbannade landsmålet,
diskuterade dagens frågor, kämpade som en hetlevrad yngling
för sina åsikter och eldade folkskarorna.
I sina berättelser och skådespel har Björnson skildrat
norskt liv i både forntid och nutid. Han vann sin avgörande
seger såsom författare med det klöverblad, som än i dag torde
vara hans mest älskade verk: »Synnøve Solbakken»,
»Arne» och »En glad gut». Över dessa skildringar av
naturen och allmogens liv där uppe i Norges fjälldalar vilar
det något daggfriskt, något av evig ungdom — det är deras
storhet.
Björnson älskade sommarens ljus och grönska. Men
väldigare blevo hans andes vingslag, då det stormade. »Jeg
vælger mig april!» sade han själv. Han älskade denna de stora
välvningarnas månad, den tid i vilken det nya blir till. Hans
är aprillynnet med dess ungdomliga känslor och dess
ungdomliga hopp. Inte ett uns av misströstan eller tvekan!
Lie är framför allt känd som den ypperlige skildraren av
Nordlandens vilt storartade natur och av det folk, som där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
