Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg och Carl Snoilsky
- Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den älskade uppenbarelse,
och hjärtat frös
i moderlös
och vinglös stackars varelse.»
Minnet av modern följde honom genom livet och blev den
skyddsande, som gav honom styrka i frestelsens stund och
bevarade honom för »lastens brunnar». Flere gånger hände
det vid viktiga avgöranden, att han tyckte sig höra sin
moder ge honom råd, och en gång skall han mitt under en
föreläsning ha sett henne utpeka för honom bland åhörarna
den kvinna, som skulle bli hans ledsagarinna genom livet.
År 1834 blev ett sorgår i den då sexårige Viktor Rydbergs
liv. Allhärjaren koleran kom till Jönköping och ryckte bort
först hans mor och dagen därpå hans lilla syster. Modern
hade anat sin snart förestående död redan innan farsoten
nådde staden. Vid samma tid hade hon också haft en
uppenbarelse, som givit henne den förvissning, hon på dödsbädden
uttalade: »Jag vet, att det skall gå min Viktor mycket väl
i världen, och att han skall bli något ovanligt.» De orden
fick Viktor Rydberg med sig ut i livet som en avskedshälsning
från den kära bortgångna. De blevo honom en hjälp att
genomgå de svåra år, som nu kommo. Han förlorade ej blott
sin mor utan också sitt hem. Fadern blev nämligen alldeles
förkrossad av det olycksslag, som gått över honom. Stundom
gick han, överväldigad av sorg, med Viktor ut till graven
och kastade sig över gravstenen. Där kunde far och son
tillbringa hela nätter, gråtande och sörjande. Fadern blev
alldeles oförmögen att sköta sin tjänst och måste taga avsked.
Hemmet upplöstes och barnskaran skingrades. Den lille
Viktor fick pröva på livets skiften under främmande tak.
Som lärjunge först vid Jönköpings och sedan vid Växjö
läroverk visade han emellertid ovanliga anlag och stor
plikttrohet i sitt arbete. Men fruktansvärt led hans bättre jag
av den tidens allt behärskande, själsmördande pluggläsning.
Som ett ungdomstidens inferno stod för honom livet igenom
minnet av de långa höst- och vinteraftnarna inom skolans
väggar. Han mindes så tydligt, hur den sjunkande solens
sken vemodsfyllt dröjde på väggen, hur den sista strålen
bleknade, hur skymningen kom och ljusen tändes och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0331.html
