Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En vetenskaplig storhetstid
- Den svenska vetenskapen under det senaste århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har arbetat i tjugusju år dag och natt.’ Och jag
blygdes.»
Levande bar Hazelius inom sig den tanke, som nu i sten
står ristad vid ingången till Nordiska museet:
»Den dag kan gry, då allt vårt guld ej räcker
att forma bilden av den svunna tid.»
Med kraften av sin järnvilja, sin okuvliga envishet
åstadkom Artur Hazelius underverk. Han tvingade det tröga
och tungförda svenska folket att under hans ledning skapa
två sådana storverk som Nordiska museet och Skansen.
Detta blev, som Oscar Montelius yttrade vid hans bår,
möjligt endast därigenom, att Sveriges folk lika fast trodde
på honom, som han trodde på svenska folkets offervillighet
för en stor idé. »Tusenden hava lämnat sina bidrag; mer än
en har sedan tackat för att han fått vara med och draga
sitt strå till stacken.»
Ett så rastlöst livsverk som det, Hazelius utförde, tar dock
i längden även på de starkaste krafter. Han kände också själv
alltsedan han kom över sextiotalet, att det led mot aftonen.
Men han var — som han skriver till en av sina bästa vänner
året före sin död — besluten att till det yttersta utnyttja varje
handlingskraftig dag och »sälja sitt liv så dyrt som möjligt».
En vacker majmorgon år 1901 slöt Artur Hazelius för alltid
sina ögon i sin enkla gammalsvenska stuga på Skansen.
Utan föregående sjukdom upphörde hans hjärta att slå.
*
Familjeliv, släkt, vänner, pengar — allt hade han försakat
för att gå upp i sitt verk, och ett värdigt slut på hans
storstilade livsgärning var det, när han till detta sitt verk skänkte
så gott som hela sin förmögenhet.
Denna hängivna och oförtrutna livsgärning har på Skansen
givit oss en samlad bild som ingen annan av vårt folks liv,
i bondstuga och på fäbodvall, i ryggåsstuga och kolarkoja.
Där få vi se, hur gångna släkten lagat sin mat, bryggt och
bakat, vävt sina kläder och bonader, slöjdat sina enkla
redskap, möbler och vagnar. Där få vi se fattigmans
backstuga, vilken talar om armod och nöd men ock om den
förnöjsamhet, som varit vårt folks styrka i nödens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0395.html
