Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vårt gamla Sverige få uppleva —, kan man visserligen
skryta av att icke behöva anlita någon husaga, ty man vinkar
med ena handen åt en konstapel att taga itu med sin tredske
eller överlastade tjänare och med den andra åt förstkommande
sysslolöse att förrätta den avfördes arbete. Men
hos oss, där kommunikationen med länsmannen mången gång
går lös på en 20 mil med fram- och återresa, och där
husbonden, sedan han blivit av med sin tjänare, torde själv
till nästa flyttningstid få förrätta hans arbete, måste man
se genom fingrarna med sina tjänares fylleri, otukt,
sturskhet, snatteri och lättja, eller ock måste en husbonde äga i
sin makt att utan för mycken tidsödande omgång honom
lämpeligen bestraffa.»
Prosten Håhl och flere med honom kände icke till ett enda
exempel på att kroppsstraff behövt användas mot tjänare.
Skulle misshandel ha ifrågakommit, då skulle nog föremålet
därför ha »hittat vägen till domaren, vilken i slika fall icke
plägar lägga fingrarna emellan — och däruti gör domaremakten
ganska rätt». Men att husaga endast undantagsvis
behövde användas, och att den kunde missbrukas, vore ej
något skäl att minska husbondens makt och myndighet.
De som mest ivrade för husagans avskaffande vore för övrigt
de, som minst kände till allmogens hemseder och husliga
förhållanden. »Då tjänaren inträder i sin tjänst på landet,
kallar han vanligen husbonden ’far’ och husmodern ’mor’.
Det skulle vara mycket illa, om detta vackra förhållande
upphörde.» Men så skulle givetvis ske, ifall den
husfaderliga och husmoderliga rätten att aga tjänstehjonet bleve
omintetgjord. Då komme »den kalla lagbokstavens domsrätt»
i stället att träda skiljande mellan husbonde och
tjänare. En avbasning i hemmet kunde leda till ånger och
allvarligt uppsåt till bättring, men offentlig avstraffning, som
medförde större skam, verkade mer förbittring än förbättring.
Husagan hade alltså sina goda sidor med sig, bara den
utövades med lämpa.
Härtill genmälde kyrkoherde Otterström: »Stryk är en
’lämpa’ för gårdsfogdar och inspektörer måhända men kan
aldrig räknas till prästelämpor, varför jag röstar för
husagans avskaffande.»
Kontraktsprosten Landgren hade den erfarenheten, att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
