Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling varit, lika säkert är det, att partiets frammarsch
aldrig kunnat bli så snabb och segerrik, om inte i spetsen för
trupperna stått en fältherre av sådana mått som Branting.
Hans föredöme har säkerligen också i hög grad bidragit att
tillföra vårt arbetarparti en rad representanter för hög
bildning, ämbetsmannaduglighet och speciell sakkunskap på olika
områden i en omfattning, som torde sakna motstycke inom
andra länders socialdemokrati.
Vid samma tid som Branting blev redaktör för »Socialdemokraten»
startade Axel Danielsson i Malmö den socialdemokratiska
tidningen »Arbetet». Det var en stark vilja,
en medryckande talegåva och en glänsande begåvning hos
denne »proletariatets naturlige födde förkämpe», såsom han
själv kallade sig. Liksom mäster Palm fick han krypa i fängelse
den ena gången efter den andra och dra sig fram på en usel
lön, men han gav sig inte för det. Det fanns dock något annat,
som i längden tärde på hans livskraft, och det var, säger en
av hans närmaste vänner, »all denna småsinthet och alla
de nålstyng, som partivännerna så rörande sorglöst men så
förfärande hjärtlöst läto honom lida». Ty det fanns bland
socialdemokraterna som i alla partibildningar fruktansvärt
mycket lumpen avundsjuka vid sidan av entusiasmen. Jätten
hade också sina svaga sidor, som det var lätt att komma åt.
Han intog en utmanande hållning till nykterhetsrörelsen
och dyrkade för egen del både Bacchus och Venus.
Livet hade farit hårt fram med Axel Danielsson, och hårt
hade han också farit med sig själv. Han var blott 36 år, då
han år 1899 gick bort, utsliten i förtid. Skalden
Ossiannilsson ägnade hans minne följande dikt.
Och det var Axel Danielsson,
en fattig ung student,
men dela studenters framtid
det fann han ej stort bevänt.
Lätt göres en prost och ett hovrättsråd
av en ungdom med vanligt dun,
men ett skogens vingade villebråd,
det dör, om det görs till kapun.
»Och det var Axel Danielsson,
han höll på sin fria själ,
och hellre än snöpas av staten
han valde att svälta ihjäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
