Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för folkhälsa - Hygieniska samhällsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kropp i ett halvdött tillstånd», skriver prosten Stenhammar
den 20 augusti. »Knappt någon vindfläkt svalkar den
glödgade luften. Man kan icke gå över torgen utan att nästan
brännas av de från husen återstudsade solstrålarna, och
stanken är rent odräglig. Man försmäktar och orkar
ingenting. Härtill kommer omisskänneligen en viss oro för den
hotande sjukdomens skull. Allestädes förgiftas här samtalen
av den stygga koleran; man kan icke råkas, utan att den
blir förnämsta samtalsämnet.»
Vid rötmånadens slut inlöpte ett kolerasmittat fartyg från
Göteborg i Stockholms hamn. Samtidigt därmed kändes i
trakten av Skeppsbron och Södermalm »stinkande ångor,
som likt luftströmmar genomforo atmosfären», berättar förre
hovmarskalken Nauckhoff. »Det sades, att småfåglar och
insekter nedfallit döda. Ett par dagar därefter hörde man
redan flere dödsfall, och hastigt utbredde sig farsoten i
huvudstaden. Under tre veckor — d. v. s. tills medio av
september — var sjukdomen starkt i tilltagande. Men då
inträffade en våldsam storm, som fortfor tre dagar och renade
luften, som även därefter blev svalare. Här inföll ock
vändpunkten för farsoten.» Den avtog i kraft och upphörde i
början av november.
»Antalet av döda uti denna farsot uppgavs för Stockholm
till 8,000, men jag tror det hava varit vida mer, ty åtminstone
under svåraste perioden hade man icke så bestämt reda därpå.»
Värst gick farsoten fram över Ladugårdslandet. »Inom flera
smärre hus bortrycktes hela personalen, och vid åtskilliga
gator inom nämnda församling syntes befolkningen
försvunnen och allt öde.»
Även slottet hemsöktes av farsoten. Bland de
församlade ständerna uppstod fråga om riksdagens upplösning.
Men Karl Johan frågade upprörd: »Skall jag i nödens stund
övergivas av ständerna?» Riksdagsmännen ansågo det
också »olämpligt att giva exempel av klenmodighet». Det
gick nämligen rykten inom staden, att sjukdomen berodde
på att de rika låtit förgifta de fattiga för att slippa
underhålla dem. Och ryktena togo fart. Upphetsade folkmassor
sammangaddade sig och rådslogo om att sätta eld på
sjukhusen. Hade nu riksdagsmännen givit sig av från staden,
så hade faran för folkupplopp blivit överhängande. Plena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
