Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för folkhälsa - Hygieniska samhällsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortforo därför, »fast saktmodligen och tämligen glest
bevistade — ty åtskilliga reste verkligen ur staden; andra åter
höllo sig hemma.» I stället för att låta skrämma sig som
korporation betraktad gingo ständerna till den ytterligheten
att upphäva de vidtagna spärrningsåtgärderna, såsom
varande hinderliga för samfärdseln. Man vilseleddes därvid
av de medicinska auktoriteterna, vilka helt tvärsäkert
förklarade, att smittan överfördes genom luften och icke genom
personlig beröring, en i sina följder högst olycksbringande
smittoteori.
»Man måste», skriver Nauckhoff, »hava överlevat en sådan
epidemi för att göra sig en föreställning om den
sinnesstämning, som därunder uppväckes. Vänner och bekanta råkades
den ena stunden friska och sunda men togo avsked av
varandra med farhåga att icke mer återses i tiden, ty envar
väntade att bliva angripen av sjukdomen. Och där så skedde,
var döden nära säker — några timmar blott erfordrades för
att sålunda avsluta hela affären. Slutligen vågade man
knappt hämta underrättelser från andra hus, om de, som mest
intresserade oss, ännu voro levande eller avlidna, av farhåga
att med detsamma hämta smittan till sig och sitt tjänstefolk.
De flesta, som kunde det, höllo sig därför i sina rum under
hela tiden; man utsatte tjära i husen, rökte i rummen med
kaffe o. d. och var ytterst försiktig i valet av födoämnen. Man
undvek legymer men isynnerhet fisk och frukter.
Något, som under denna olycksperiod var hemskt och
särdeles vidrigt, inträffade om natten mellan kl. 2—4,
nämligen dånet av de improviserade fordonen, som begagnades
att transportera de avlidna till begravningsställena utom
staden. De bestodo av stora rustvagnar, omgivna av höga
stegar, därinom 18 à 20 likkistor uppstaplades på varandra,
det hela övertäckt av en svart duk. Där dessa vagnar lång
samt framskredo på stengatorna, förorsakade ljudet av
likkistorna ett dovt, ihåligt buller, likt en avlägsen åska, och
hördes redan på långt avstånd, tilltog mer och mer och räckte
länge, innan det åter blev tyst.»
»Särdeles muntert är det ingalunda — skriver Stenhammar
— »att sitta eller ligga här om aftnarna och höra på, huru
likvagnarna komma tågande, stanna vid husen och hämta sin
skörd — taga de för smittans skull med kalk överströdda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
