Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ta detta steg. Men reformatorns lärjunge Vilhelm, som är
förvissad om att mästaren valt döden för sanningens sak,
hälsar honom som trosvittne. Då lutar sig Mäster Olof
mot skampålen, och liksom en röst ur hans eget samvete höres
från Gert, som föres till schavotten, slutdomen: »Avfälling!»
En ljus gestalt i dramat är Gerts dotter Kristina, som
blir Mäster Olofs maka, en av de vackraste kvinnogestalter,
som framträtt på svensk scen.
Det finns ställen av oförlikneligt behag i scenerna mellan
henne och Olof, exempelvis då hon ber om ursäkt, för det
hon stört hans allvarliga tankar med blommor och fåglar,
eller i replikväxlingen: — »Varför har du alltid rätt, Olof?
Kan du säga mig det?» — »Därför, min vän, att jag vet det
roar dig att ge mig rätt!» — »Nu har du återigen rätt.»
Mäster Olof är släkt med Ibsens Brand. Det är samma krav
på helhet i livsgärningen, samma lösensord: »Allt eller intet»
för dem båda. Dramats grundtanke ligger, kan man säga,
i en dialog mellan Mäster Olof och hans mor. När den gamla
spörjer sin son, om han verkligen vill påstå, att hon och
hennes släkt före henne levat och dött i tron på en lögn, säger
han: »Det var icke en lögn, men det har blivit. När du var
ung, moder, hade du rätt; när jag blir gammal, ja då har
jag kanske orätt! Man växer inte i kapp med tiden!» Den
tanke, Strindberg velat belysa, är den, att allt förändras,
även sanningen. Den är relativ, den som allt annat här i
världen. Det är den moderna utvecklingstanken, som
gått Strindberg i blodet. Den behärskar honom hela livet
igenom till den grad, att han aldrig hunnit tränga in i en
ny åsikt, förrän han arbetar på att komma ur den. För
honom gäller det framför allt att jämt vara i têten.
»Mäster Olof» är i vida högre grad ett modernt själsdrama
än ett historiskt skådespel. Mäster Olof är Strindberg själv.
Gert bokpräntare har genomskådat sin man, då han vill
egga honom att gå fram i striden och just därför sänder
honom — en varning för att uppträda i predikstolen. »Åt
en sådan karl som du säger man: ’Låt bli det där’, då man
vill ha något gjort», förtror han efteråt den unge reformatorn.
— Även i teckningen av Gert, upprorsmannen mot allt vad
överhet vill säga, har Strindberg lagt in ett stycke av sitt
eget oroliga jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
