Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han njuter av att få lufta på sig en smula. Men snart faller
en känsla av tomhet över honom i ensamheten på hotellrummet,
och ur denna ensamhetskänsla träder hustruns bild
fram för honom sådan hon var i ungdomens vår. Han får
ett behov av att skriva till henne, ett riktigt kärleksbrev.
Det går trögt i början, »ty så många vackra ord hade
försvunnit ur det dagliga, vardagliga livets tunga, torra språk;
men snart blev han varm, och alla livets vårminnen dansade
fram i solskyar och grupperade sig omkring henne».
Och i hennes svar »steg ur köksos och barnkammarlarm
en sång, klar och välljudande, varm och ren som den första
kärleken». De hade blivit kära på nytt. Och när hans resa
lider mot sitt slut, komma de överens om att hon skall möta
honom redan i Vaxholm. Där, på värdshuset, där de tillbragt
så mången glad stund under förlovningstiden, skola de åter
igen rå om varandra ett par dagar alldeles ensamma.
Men verkligheten är en hård skingrare av alla illusioner.
Han omfamnade och kysste henne på bryggan, men sedan
gick det trögt. »Orden föllo knottriga, torra, tvungna. Så
underligt! De voro liksom blyga för varandra — och inte
en anspelning på brevväxlingen!» De gamla ungdomsminnena
kunde ej väckas upp från de döda. När de kommit hem
igen, tog han på sig nattrock och tofflor, och de konstaterade
resignerat men med armen om varandras liv, att sommaren
var slut och hösten kommen.
Till samma tid som Giftashistorierna höra fyra noveller
under titeln »Utopier i verkligheten», vilka utgöra ett
angrepp på överkultur och degeneration. Endast den människa,
som utfört något nyttigt arbete, har rätt att existera —
det är den bärande tanken i den socialistiska framtidsstat,
som Strindberg med sådan entusiasm tecknar i en av
novellerna. I detta samhälle finnas inga pengar, utan var och
en betalar med sitt arbete för vad han behöver.
Ett mästerverk är berättelsen »Samvetskval». Den hör
till det mest övertygande, som någonsin skrivits mot
krigets fasor, denna berättelse om en tysk officer, som under
fransk-tyska kriget måste på order från högkvarteret låta
skjuta tre franc-tireurer. Han håller på att bli vansinnig
av fasa över sin gärning. Han kallar till sig prästen i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
