Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma skede, som han år 1879 tecknade i sin berömda
roman med nästan samma namn. — Fjärde delen i denna serie
heter »Författaren». Boken var avsedd att berätta om
Strindbergs författarliv men innehåller dessutom allt
möjligt annat. Sitt enskilda liv under denna tid sparade han för
ett arbete, som han skrev åren 1887—88. Det utkom då på
tyska under namnet »Die Beichte eines Thoren»
och utgavs först långt senare i svensk översättning men då
i en betydligt förmildrad form och av annan person under
titeln »En dåres försvarstal». Bakom denna demoniska
bok av en tidtals själssjuk man ligga uppslitande familjescener.
De synas ha börjat med att han och hustrun hade
olika åsikter om kvinnans ställning och hennes arbete i
hemmet och om barnens uppfostran; och snart förvandlades
samlivet mellan den överretade mannen och kvinnan, som
inte kunde uppge sin dröm om att bli skådespelerska, tidtals
till ett sannskyldigt helvete — men tidtals levde de som
turturduvor.
Slutligen kommer svartsjuka med i spelet. Hans
misstankar mot hustrun stegras till det vanvettiga. Hans hat
mot sin ungdoms älskade har blivit lika glödande hett som
hans dyrkan på den tid, då han i brev till henne bad att få
»ligga på mitt ansikte och kyssa dina knäppkängor, tills
jag blir svart om munnen som den bleka döden». Ödmjukt
tillade han då: »Där är min plats.» Nu misstänker han henne
för otrohet och beskyller henne för att vara begiven på
dryckenskap och perversa laster. Allt detta och mera till
ger han som slut på sin kärlekssaga i denna »förfärliga bok»,
såsom han själv kallar den i företalet. Han hade skrivit
den för att »tvätta sitt lik, innan det gömdes i kistan».
På ett annat ställe betecknade han bokens tillkomst som
en hämndeakt och en åtgärd av självförsvar mot de
smygande angrepp, hustruns släktingar riktade mot honom!
Samma monomana kvinnohat, som lever och regerar i
»En dåres försvarstal», går igen i ett par samtida dramatiska
skapelser, av vilka »Fadern» står högst. Här blir den
stackars mannen plågad av hustrun, plågad av svärmodern,
plågad av husets pigor. Då han vågar hålla på sin mening
angående dotterns uppfostran, griper den elaka, beräknande
hustrun till list. Hon rubbar först hans själs jämvikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
