Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildrar med mästarhand, låter han oss första gången möta
henne, den viljestarka och härsklystna borgfrun, som offrar
ali jordisk lycka för sin livsuppgift. Sträng mot andra och
sträng mot sig själv, går hon sin bana omutligt fram, och alla
i hennes omgivning följa henne blint, ty hon är huvudet
högre än allt folket. Både make och barn nödgar hon att
försaka all världslig lust och glädje. T. o. m. sitt glada
hjärtebarn Karin, sin ögonsten, tvingar hon att avstå från
ungdomens fröjder. Den gamla lider själv därav i ensamma
stunder men känner, att det är en högre viljas bud, hon
följer. Motstånd och motgångar göra henne blott hårdare
och strängare. Men när medgången till sist kommer, faller
högmodet av henne som en utnött dräkt, och fylld av
ödmjukhet känner hon sig ovärdig sin lycka. En skönare bild av
hur medgången kan förädla ett människohjärta gives ej,
och endast den som förmår tränga in i historiens hemligheter
med siarens djupblick kan som skald ge oss en livsbild av
så upphöjd, oförgänglig skönhet.
Nya skatter ur vår medeltids hävder har Heidenstam bragt
i dagen och givit oss i och med »Folkungaträdet», en
prosadikt om den tid, då historien träder fram ur sagans
dunkel och svenskarnes hövdingar börja höja sig över
bondemängden. Underbart fascinerande är denna ättsaga,
förtäljd i den ålderdomliga, klassiskt utmejslade stil, vari
Heidenstam är en mästare utan like. Det är urtiden själv,
som talar till oss med längesen hänsvunna seklers röst.
I Folke Filbyter, Folkungaättens stamfader, har Heidenstams
skapande fantasi firat en av sina största triumfer, ty
den typ av svensk urbonde, som skalden givit i hans gestalt,
är visserligen hans egen skapelse men en sådan fantasiskapelse,
som med suggestiv kraft tvingar oss att tro på
dess historiska verklighet. Denne ättefader äger ingenting
av den romantiska glans, varmed sägnen brukar omge
grundläggaren av ett berömt stamträd. Han är helt enkelt en
envis och girig östgötabonde, den där ute på vikingatåg och
hemma med seg ihärdighet och robust hänsynslöshet skapar
den förmögenhet, som skall bilda den säkra grundvalen för
ättens bestånd genom tiderna. Han äktar ingen högboren
stolts jungfru utan en finnkvinna, dvärgen Jorgrimmes dotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
