Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och från henne leda mörka drag i Folkungaättens saga
sitt ursprung. Från henne ha Folkungarne ärvt sitt starka hat,
sin dolskhet och grymhet.
Men Folke Filbyter växer på sistone ut till en tragisk
gestalt. Det sker i och med att hans hemmavarande son
dör och hans sonson, på vilken han samlar all sin starka
ätts kärlek, i hemlighet blir bortförd ifrån honom. Från
den dagen är den starke, jordbundne Folke Filbyter som
rotlös i tillvaron. Han, den girige storbonden, ger sig av
från hem och gods för att irra omkring i landet, sökande sin
ättling och synande allas händer för att finna det märke,
på vilket han kan känna igen honom. Ingen vet längre
hans ålder. Där han sitter på höskullen med kittelhatten
i sitt knä, liknar han »en högbo, som en stund gått ut ur sin
grav för att tina sina lemmar i det vackra vårvädret».
När den gamle till sist finner den sökte, får han smaka
livets bitterhet i ändå högre grad än någonsin. Sonsonen
har blivit jarl hos kung Inge och vill ej riktigt kännas vid den
simple och smutsige bonden. Då är det en livstrött man,
som vänder hem till sin gård igen för att i askan vid härden
bida döden.
Ett nytt kapitel av Folkungarnes saga tecknar
Heidenstam i »Bjälboarvet», en bok med storslagna, mästerligt
byggda scener från den tid, då Sveriges rike hopsvetsades.
Den handlar om striden mellan Birger jarls söner Valdemar
och Magnus. Valdemar är solbarnet, som älskas av alla för
sin vänsällhet och sitt ljusa, öppna väsen. För honom är
hela livet en fest. Magnus däremot, den mörke »kittelbotaren»,
har fått mera av finnblodet i sina ådror. Han är en
tystlåten men också mera djup natur. Han går där och
ruvar över något, fylld av maktlystnad men på samma gång
sliten av samvetskval. Allt, som ställer sig i vägen för
honom, måste krossas. Och dock lider han själv av sin hårdhet.
Denna härsklystna karaktär blir liksom Birgitta mildare och
ödmjukare i medgången och slutar som en sann korsets riddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
