Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stackars skalden orkade aldrig frigöra sig från den
skuldkänsla, som sargade och sönderslet hans arma själ.
Sjukdom och trötthet gjorde honom oförmögen att komma ur
förbannelsen.
Hans skuldkänsla var av övervägande erotisk natur. Den
kärlekslycka, han så innerligt längtade efter, fann han aldrig
i verklighetens värld, men i stället frossade hans fantasi så
mycket lidelsefullare i sensuella drömmar. Dessa vilda
erotiska lidelser ha varit hans arvfiender, mot vilka han
kämpat en tröttande och fåfäng kamp. Hans djupaste bikt
om hans erotiska förhållande är »Flickan i ögat» i hans tredje
diktsamling, »Stänk och flikar». Dikten anknyter till den
gamla folktron, att om en man skådar sig i spegeln, ser han
i sina ögon bilden av den kvinna, som han älskar, och som
älskar honom. Ser han däremot endast sig själv, älskar han
ingen och älskas av ingen.
Skalden står framför spegeln:
»Jag såg och såg — min egen min
av clown, som är allena,
hans vissna kind, hans trötta grin
av fjasko på arena.»
»Jag drömmer, att jag vandrar med påken i hand
förbi hela världen,
ser ängar och gärden
och hus invid vägarnas rand
men har inget hem eller land.
Min kind är förfrusen och mörkröd och fnasig,
min byx är så trasig,
det glappar och glappar och slår, när jag går,
mustaschen så stelt som en skurborste hänger,
och ur mina känger
det pekar två smutsiga tår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
