Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jenny Lind och Kristina Nilsson - Jenny Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undantag från naturens vanliga ordning.» Sedan dess
berömde tidningarna henne i allt högstämdare ordalag, och
vid sjutton års ålder slog hon fullständigt igenom som
operasångerska med Agatas roll i Webers opera
»Friskytten». Hennes lov sjöngs från alla håll och i alla tonarter.
Intrycket av hennes konstnärliga begåvning förhöjdes
genom hennes flärdfria och anspråkslösa uppträdande. Scenens
glans och publikens bifall stego henne aldrig åt huvudet. Hon
räknades snart till prydnaderna för Stockholms vittra och
konstnärliga värld och blev god vän med tonsättaren A. F.
Lindblad, i vars hus hon fann ett kärt hem.
Med Atterbom, Geijer, Fredrika Bremer och andra av den
tidens bästa män och kvinnor knöt den berömda sångerskan
också vänskapsband. Fredrika Bremer skriver på våren
1838 till Böklin om Jenny Lind: »Jag har aldrig haft nöje
av mademoiselle Högquist, men denna lilla Jenny Lind går
mig till hjärtat med sitt enkla och själfulla spel. Hennes
röst är ej mycket stor men krystallren och sången fullkomlig...
Hon tyckes sjunga i ren glädje över sången.» Geijer skriver
en gång på nyåret 1840: »Jenny och jag hava blivit mycket
goda vänner. Jag kallar henne du och hon mig farbror. Hon
är en enkel och vinnande varelse. Lindblads tyckas bägge
till henne stå i ett nästan faderligt och moderligt förhållande,
som kläder dem å ömse sidor rätt väl. Jag fruktar dock, att
hon är en komet, vars bana därigenom kommer att störa
deras husliga fred, att den nödvändigt har en stor svans. —
Deras hus är belägrat av hennes beundrare, vilka nu utgöra
hela allmänheten.» — Betänkligare för den husliga freden
var dock, att det mellan henne och Lindblad — trots en
åldersskillnad av tjugu år — uppstod en känsla, som kostade hans
maka många bittra stunder. Den behärskades dock, innan
den hunnit grumla hemmets lycka.
Inför alla hyllningar var den stora konstnärinnan som
en liten blyg flicka. Malla Silfverstolpe, som också blev
hennes goda vän, berättar från studenternas sångarhyllning
för Jenny Lind vid vårfesten i Uppsala 1840: »Hon var
förlägen, ville ej visa sig men kom till mig och slöt sig till
mig. Jag drog henne då till fönstret och sade: ’Stå här hos
mig som hos en mamma!’ Hon besvarade då rörd deras
hyllande hälsning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
