Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jenny Lind och Kristina Nilsson - Jenny Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geijer var den bland Jenny Linds tidigare vänner, som
klarast insåg, att en så ovanlig begåvning som hennes tillhörde
ej blott Sverige utan hela mänskligheten, och han höll ivrigt
på att hon skulle fullkomna sig vidare genom studier i de
stora musikcentra utomlands. »Han sparkade mig ut i den
vida världen», brukade hon säga med drastisk humor. Hon
beslöt sig således år 1841 för att resa till Paris och utbilda sig
under ledning av den tidens förnämste mästare i sångkonsten,
spanjoren Manuel Garcia.[1] Hade hon stannat kvar här
hemma, skulle hennes röst aldrig ha nått sin riktiga fulländning.
Garcia prövade hennes röst och domslutet blev: »Det skulle
vara gagnlöst att undervisa Er, Mademoiselle, Ni har ingen
röst kvar.» Till en stor del får naturligtvis hennes misslyckade
prov tillskrivas tillfällig ängslan, men faktiskt hade hennes
röst också blivit överansträngd dels genom felaktig tonbildning,
dels genom långa och tröttsamma landsortsturnéer i hemlandet.
Till all lycka kände sångerskan bättre än den store mästaren
sina egna möjligheter. Med tårar i ögonen bad hon honom
att åtminstone ge henne ett råd, och rörd av hennes synbara
sorg, tillstyrkte han henne att låta sin röst fullständigt vila
i sex veckor. Under hela den tiden fick hon ej sjunga en enda
ton och borde tala så litet som möjligt.
När hon efter de sex veckornas vila kom tillbaka till Garcia,
fann mästaren hennes röst så betydligt förbättrad, att det
lönade sig att arbeta på dess utbildning, och han lovade taga
hand om den. Hans arvode var drygt — 10 riksdaler banco
i timmen — men så fick sångerskan till gengäld kunskaper
i så nödvändiga förutsättningar för att lyckas som om
andhämtningen, om röstbildningen, om den olika användningen
av röstregistren och mångfaldiga andra tekniska enskildheter,
om vilka hon förut svävat i fullständig okunnighet. I fråga
om hennes konsts innersta väsen kunde däremot varken
Garcia eller någon annan lära henne något. Hon har själv
senare en gång uttryckt detta med orden: »Mitt ideal var
(och är) så högt, att ingen dödlig fanns, som ens i minsta mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
