Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den avgörande räddningen undan hungersnöd blev emellertid
det handels- och sjöfartsavtal, regeringen i maj 1918
träffade med västmakterna. Därigenom tillförsäkrades oss
det allra nödvändigaste av brödsäd, fodermedel, stenkol,
oljor, råvaror för industrin m. m. Till gengäld måste vi
ställa en avsevärd del av vår handelsflotta till västmakternas
förfogande för transporter samt tillförsäkra ententen en
viss andel av vår järnexport. Detta medgivande från vår
sida hade föregåtts av en livlig diskussion inom landet.
Man visste ju alltför väl, att en dylik uppgörelse måste
framkalla missnöje i Tyskland och leda ej blott till minskad
export dit utan ock till minskad tillförsel av stenkol och
andra viktiga varor därifrån. Men ännu tyngre än den faran
vägde risken att svälta ihjäl.
På hösten samma år blev det äntligen stillestånd mellan
de krigförande. Men den känsla av befrielse, världen då
erfor, skulle ej räcka länge. Världskrigets efterdyningar
gingo höga i form av inre oroligheter i Tyskland och
Österrike-Ungern. I Österrike blev det så småningom ordnade
förhållanden, sedan den forna habsburgska monarkin
sönderfallit, men när Tyskland en gång skall få ro, därom vågar
ännu ingen profetera.
På samma sätt som med socker, mjöl och bröd gick
det med kaffet. Men den minimala kaffetilldelningen genom
kort och det under dåvarande förhållanden orimligt låga
pris, som folkhushållningskommissionen åsatte varan,
samverkade till en väldig smyghandel med priser ända upp till
40 kr. pr kg. i stället för det officiella om 2,80. Förråden
förnyades till ej ringa del genom utsmuggling från Norge,
där det, tack vare Englands särskilda bevågenhet mot detta
land, fanns gott om kaffe till moderat pris. Det uppstod
därför en livlig och lönande smuggeltrafik, först på
järnvägslinjerna och, när denna trafik blev stoppad, litet
varstädes över gränsen, särskilt i de ödsliga fjällbygderna. Folk,
som voro vana vid att knoga på tunga ryggsäckar och kunde
ta sig fram i terrängen nattetid, tjänade grova pengar.
Särskilt fanns det lappar, som voro lyckliga innehavare av hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
