Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade tyskarne högljutt klagat, när engelska fartyg under
skydd av svenska krigsfartyg framfördes genom denna
farled förbi de tyska mineringarna. När nu ändrade
förhållanden i det ständigt växlande krigsskådespelet nödgade
vårt land att till skydd för sin neutralitet avstänga denna
trafik, klagade i stället ententemakterna. I likalydande
noter protesterade deras representanter mot att Sverige
sålunda spärrade den enda väg, på vilken utländska fartyg
kunde i skydd för tyska krigsfartyg och minor passera
från Öresund till Östersjön eller omvänt. Ententen påstod,
att Sverige handlat i tyskt intresse genom att »fullständiga
den skiljemur, som Tyskland i Östersjön upprest mellan de
allierade».
Vår regering bestred bestämt dessa antydningar om
partiskhet vid upprätthållandet av Sveriges neutralitet
och förklarade sig icke kunna ingå i någon diskussion om de
åtgärder, som vi till neutralitetens upprätthållande funnit
lämpligt vidtaga med en farled, belägen inom Sveriges eget
sjöterritorium. Ståndpunktens berättigande kunde man
från ententehåll ej bestrida, fast man där vidhöll sina
anmärkningar för övrigt.
En av de faror, som hotade vår neutralitet, var
västmakternas önskan att få transportera vapen och krigsmateriel
till Ryssland över Sverige under vintern, då trafiken över
Östersjön hindrades av is. Men i överensstämmelse med
den obrottsliga neutralitetspolitikens krav utfärdade Kungl.
Maj:t på nyåret 1915 ett förbud mot transitering av alla
sådana varor. Utförselförbud för vapen och krigsförnödenheter
från Sverige hade redan tidigare kungjorts.
Från åtskilliga håll, särskilt affärsmän, hördes ofta
klagomål över att vår regering tog det alldeles för strängt med
sin neutralitet i handelspolitiska frågor. Varför inte jämka
en smula på principerna, när stora fördelar stodo att vinna?
Varför inte visa tillmötesgående mot en del fordringar, som
framställdes än från den ena, än från den andra parten,
och i vederlag röna motsvarande tillmötesgående för egen del?
Ja så resonerade de, vilkas blick sträckte sig endast till
ögonblickets vinst. Men för den som såg längre, tedde sig
saken annorlunda. I andra neutrala länder visade det sig,
att eftergifter på den obrottsliga neutraliteten blott drogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
