Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 MIN FÖRSTA VISTELSE I DALARNE.
afsynades af länsmän, mellan Elfdalen och Särna likaledes
till Åsbyn. Sedan synades vägen af sockennämnden och
underhölls af socknen mot en kronas afgift för hvarje åkdon
som passerade den, och det var ej många. Ergo blef vägen
dåligt underhållen, men var dock på det hela bättre än
mellan Elfdals sockenrå och Mora kyrka. Hurudan den var,
inses bäst af det svar Moralänsmannen på en fråga härom
erhöll af en resande vid dennes ankomst från Elfdalen till
Mora.
»Hurudan är vägen mellan Mora rå och här?» frågade han.
»Jag har icke sett någon väg. Jag har åkt i två diken
(hjulspåren).;
Länsmannen gjorde en vältalig min, och åhörarna fingo
ett gladt skratt.
Hur höfligt och fogligt man än sin anhållan
om skjuts vid gästgifvargårdarna, upptogs den dock oftast
med ovilja, ty att behöfva skjutsa en främling ansågs obilligt,
och man lät honom vänta så länge som möjligt. Detta hade
till följd, att jag, och många med mig, sökte skaffa skjuts
medels ackord, eller frivillig öfverenskommelse. Det gick
bra ibland, men sedan jag en gång vid Mora Strand blef
besviken af en morkarlebykarl öfvergaf jag det sättet och
återtog gästgifvarskjutsen, hvilken ock blef bättre sedan jag
någrå gånger färdats samma väg och blifvit bekant med
folket. Som jag förut nämnt, blef jag på denna min första
resa icke i tillfälle att göra bekantskap med många af de
verkliga bönderna; dem jag sammanträffade med fann jag
snarare ogina än tillmötesgående.
Hvad den storslagna naturen, hvarom jag gjort mig en
så hög tanke, angick, fanns den nog, men motsvarade icke
tillfullo de föreställningar jag gjort mig därom. För att
fullt kunna uppskatta dalanaturen bör man icke vara född
norr- eller värmländing, éller ha sett fjällvärlden.
Efter min återkomst till Värmland voro de höga tankar
jag förut haft om Dalarnres land och folk icke så litet modi-
fierade. Jag hoppades dock, att de efter en längre tids
vistelse där skulle stiga, men, tyvärr, kan jag efter en tjugu-
årig erfarenhet icke säga detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
