Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 SKOGSKÖP 1869:
Det var en passage som vid det dåvarande låga vatten-
ståndet ansågs mycket svår vid fullt dagsljus, och nu hade
vi den becksvarta novembernatten. Kaptenen hade därför
goda skäl till betänksamhet. Vi tröstade honom dock med
att vi vid eller rättare på bron hade vårt tillförlitligaste
folk posteradt, så att den skulle ljudlöst öppnas och slutas.
Det skulle nog gå bra. Älfven upp till Orsasjön kände nog
kaptenen till, och väl ute på Orsasjön, ansåg jag mig kunna
hitta, ty mörkare än att vi såge de höga bergen mot him-
len kunde det icke bli. Allt skulle säkerligen gå bra
för oss.
Snart lågo vi vid Solleröns ångbåtsbrygga, där vår landt-
mätare gick i land för att i sitt där belägna tillfälliga hem
hämta några förnödenheter. Redan före klockan 8 på af-
tonen var han åter och berättade, att mörkret vore så tjockt,
att han måst begagna bloss för att hitta åter till ångaren.
De återstående fyra timmarna vid Sollerö brygga voro
odrägligt långa; slutligen togo de dock slut, och kaptenen
satte båten i gång med sakta fart. HEldaren var tillsagd att
så vidt möjligt söka dämpa de lysande gnistorna, hvilka
eljes stodo som en kvast från skorstenen, och besättningen
att undvika allt buller. Alla order utfördes väl, ty vi hade
delgifvit besättningen ändamålet med vår färd: att söka så
oförmärkt som möjligt passera Mora och Mora Noret med
dess flottbro. Nå, om ett godt puts är alltid folket med,
och nu täflade alla om att utföra arbetet så tyst som möjligt.
Tyst som ett spöke gled ångaren in i älfven eller Noret,
som den delen däraf benämnes, och tyst gick han äfven
uppför. Propellern slog långsamma slag, nästan ohörbara
äfven för oss, och så sågo vi en mörk strimma sträcka sig
öfver älfven: det var den hindrande bron. Maskinen stop-
pades, och nu gled ångaren alldeles ljudlöst framåt, tills
han helt sakta stötte till bron. Ögonblickligen hoppade två
af våra besättningskarlar ned på den. Där lågo spakar och
annan redskap för brons öppnande i ordning, och snart
märkte vi som stodo i ångarens för, hur bron gled isär och
lämnade en öppning tillräckligt stor för honom att passera
igenom. Ett par slag af propellern, och han gled igenom
bron, våra besättningskarlar hoppade ombord, och bron slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
