Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄFVENTYRLIG FÄRD. 25
sig ånyo. Till den kvarvarande besättningskarlen, som till-
reglade bron, släpptes vår julle, och raskt var äfven han
ombord. Ångaren fortsatte nu sin tysta färd och kom lyck-
ligt genom älfven. Efter hvad vi sedermera förnummo, hade
vi så tyst och stilla passerat älfven och bron, att icke ens
våra på stranden vid brohufvudena postande karlar hört
oss, och mörkret hade varit så djupt, att de ej heller sett
oss. De gingo vid dagningen hem i den öfvertygelsen att
vi slagit resan ur hågen.
Vi hade knappt från älfmynningen orendg ut i Orsa-
sjön förr än vår ångare stötte på grund. >»Jag trodde det;
sade kaptenen till mig, hvilken stod som lots vid ratten.
>» Back!» och så »full maskin!» Vi hade gått fram ytterst
långsamt, så att vår ångare helt lydigt gick af grundet igen.
Men nu måste våra karlar i jullen och med stakar känna
sig för, hvar det var djupt nog för honom att flyta. Så
gingo vi framåt en stund, och så stötte vi på igen. Ång-
båten hade, tack vare den sakta farten, icke särdeles svårt
att komma loss igen, men nu ansågs försiktigast låta folket
med Jjullen ro förut och undersöka vattnets djup.
Hittills hade vi haft ett tjockt mörker, men nu sking-
rade sig molnen, en och annan stjärna började tindra på
firmamentet, och en halftimme därefter var det molnfritt
och tillräckligt ljust att vi kunde se bergshöjderna och
efter dem styra kosan. Kallt hade det varit förut, men nu
började det frysa på, och karlarne i jullen rapporterade, att
deras stakar vore isbelupna, och så stötte vi på grund igen.
Hur många gånger vi denna natt grundstötte och arbetade
oss af igen, minnes jag icke, men full dager var det då vi
tillryggalagt den halfannan mil långa vägen mellan bron
vid Mora Noret och vårt mål Våmåns utlopp i Orsasjön.
Arbete hade vi haft, och det slutade icke förr än vi vid
stranden fått sönderbråka isen för att komma på terra firma.
Hos en mjölnare som hade sin kvarn vid åns utlopp
togo vi in, fingo ett präktigt rum, brasa och frukost. Då
voro nattens mödor glömda. Bud hade redan vid vår land-
stigning sändts till skogssäljarna. Mjölnaren, som jag kände
förut, vidtalades att biträda vid uppgörelsen, hvilket han
efter någon tvekan ock lofvade. Det var nödvändigt för oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
