Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 STRÖMRENSNINGARNA.
skatt. Om skatten af hvilka tallarna fått sitt namn hade
jag förut kännedom. Det var icke med trävaru- eller såg-
verksrörelsen timmerflottningen började i Dalarne. Timmer
hade fiottats där långt förut, alltsedan den tiden då våra
konungar verksamt understödde bergshandteringen på mer
än ett sätt. Af bevarade anteckningar veta vi, att Falu
grufva låg dem synnerligen om hjärtat. För grufvans eller
kopparverkets behof förpliktades sålunda hvarje soldatrote
i Dalarne att hugga, utköra och slutligen framflotta ett
visst antal timmerstockar. Någon betalning för detta arbete
skall kopparverket icke behöft erlägga, men verket var skyl-
digt att hålla folket som flottade virket med mat på vissa
bestämda ställen utmed vattendragen, och så tillkommo Sup-
tallarna eller, som de äfven kallades, Gröttällarna, hvilken
benämning antagligen är äldre än den förra. Vid Gröt-
tallarna fingo timmerflottarna äta så mycket gröt de ville.
Sägnen förtäljer, att där kokades gröt af en tunna mjöl åt
gången. Om så var, måste de varit en talrik samling. Dessa
tallar voro äfven märken, vid hvilka folk från de olika ro-
tarna byttes om: de trötta fingo sluta, de hvilade taga vid,
och så gick timret, med jämt ombyte af fottare, fram genom
de aflägsna älfvarna till sin bestämmelseort. Längre fram
i tiden torde grufförvaltningen bestått folket brännvin till
gröten, och så uppstod namnförändringen.
Till Jons förslag att pusta vid suptallen gaf jag gärna
mitt samtycke, ty snart voro vi vid forsarna, och där skulle
Jon få sig ett godt stycke arbete med att draga båten upp-
för dem.
På det hela hade denna flottsyn varit föga ansträngande
och i allo angenäm. Men det var icke alltid de aflupo så
lindrigt; ibland fingo vi gå våta dagar igenom, andra åter
knoga i solhetta och under nätterna ligga i slogbodar, fä-
bodställen och mindre behagliga bondstugor.
Det var i alla fall för oss ensligt boende skogsbor ett
angenämt afbrott i enformigheten då Synen med dess in-
telligenta och dugliga förrättare kom, och dess besök i våra
hem lämnade alltid glada minnen efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
