Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖTTALLEN. 39
Nej! Så ropade vi och skränade för att få fram dem,
i fall de vore 1 närheten. Förgäfves!
Så tog kapten fram sin klocka. >»I två timmar ha vi
väntat dem; nu framåt!» Så gjorde vi. Jag uppvisade våra
länsor m. m. och begärde ersättning för dem och för ännu
fera. Allt antecknades, och så fortgick det några timmar
tills vi hunno Landbobyforsarna, då det gick saktare för
oss. Slutligen då vi ungefär kommit till forsarnas midt,
där en kvarn fanns, träffade vi Venjanskarlarna. Det var
rörande den de hade påståenden att göra; hvad flottningen
för öfrigt angick, brydde de sig ej om, och lika litet att de
låtit oss vänta dem på platsen dit de voro kallade. Så litet
vårdade sig den tidens Venjansfolk om sitt eget. Man kunde
icke göra mer än hvad gjordt var.
Allt gick ordentligt och rättvist till. Flottchefens for-
dran på ersättning för verkställda stensprängningar och
rensning af eller uti forsarna ville dock vår kapten icke
upptaga. Han kunde ju icke se hvad där var gjordt, ehuru
han ingalunda misstrodde fottchefens ord och räkningar.
Han kunde icke sätta pris på en sak den han icke kunde
bedöma; de respektive bolagen finge diskutera den frågan.
Och så framåt!
Under tiden hade himlen blifvit blå, vinden dött ut.
och då vi på aftonsidan nådde Jerna rå, där mitt distrikt
slutade, låg den vackra sjön Van spegelblank. Vi rodde i
land, intogo middag på en vacker plats, och till vår långe
Jernakarls belåtenhet blef flottehefen undfägnad med både
laxöring och harr.
Snart drog synen bort; mina karlar och jag blefvo en-
samma och anträdde återfärden. Mot strömmen, utan hjälp
af vinden, gick vår färd långsamt. Jag hade god tid att
begrunda dagens händelser och framför allt synen och rens-
ningsersättningarna. Det stod klart för mig, att de gamla
eller de första bolagen icke fått sig tillerkänd så stor godt-
görelse som rensningarna i själfva verket kostat dem.
AT Jon afbrötos mina funderingar med frågan: »Skola
vi pusta vid suptallen?»
Tallar med det namnet funnos många i Dalarne. Det
härledde sig från ett forntida bruk eller rättare en forntida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
