Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLTIDSSKICK. 45
bred säng försedd med ofta vackra, hemväfda förhängen,
bord, klocka, bokhylla, bänkar, dels väggfasta, dels flyttbara,
hörnskåp, ofta äfven flyttbara matskåp. Husgerådssakerna
voro få: ett par grytor, lika många plåtpannor, alltid en
eller flera kopparkittlar samt större och mindre tråg och
skålar af trä — det var allt.
Maten upplades 1 trågen eller skålarna, tunnbrödet be-
gagnades som tallrik och slidknifven samt fingrarna som
knif och gaffel. Dalfolkets skedar voro olika dem som bru-
kas i andra orter. De liknade en vanlig sädesskyffel, och
man slukade soppan eller den flytande maten ganska hastigt.
Åto flera ur ett och samma fat, tillsågs, berättades mig,
att alla åto lika fort: ingen fick äta fortare än den andra,
och detta kallades att hålla »skedojämnan». Själf såg jag
icke, att så tillgick, men hörde detta berättas af mina värm-
ländingar, som brukade skämta öfver dalkarlarnes missunsam-
het mot dem och andra.
Tiden då dalfolket intog sina måltider var icke bestämd.
Den lämpades efter det arbete man hade för sig. Icke heller
märkte jag, att hela familjen på en viss bestämd tid intog
sina måltider. Man kom och gick: den ena åt efter den
andra, en och en, men också flera på en gång, i fall det
fanns någon mat färdig då man kom in och var hungrig.
Jag såg också flera gånger hvar och en af familjen laga
mat åt sig själf.
Så satt jag och en af mina bekanta, en glad själ för
öfrigt, på gästgifvargården i Skattungebyn och väntade på
några karlar som vi ville träffa. Stugan var en af de bättre
i orten, och gästgifvaren ansågs vara i goda omständigheter.
Vi sutto i det gemensamma rummet eller stugan, ty där
var varmt och eld brann i den öppna spiseln, där hela
låret af en ko, något saltadt, hängde för att torka — en för oss
ovanlig anblick. Vi sutto och småpratade vid hvarandra.
Utom oss fanns ingen i gården hemma mer än en äldre kvinna,
matmodern i gården. Hon satt för sig och spann ull till
garn. Så förflöt en timme eller mer. Då stannade gumman
sin spinnrock, gick fram till bordet, utdrog en däri befintlig
låda och framtog. en kaka tunnbröd, viken i fyra delar.
Därmed gick hon bort till spiseln, skar en bit från det föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
